Uppvtäckte just ens sak på facebook. När jag var i Chile tog jag lite bilder på alla mina syskon, mamma och jag, pluss att jag tog på dom en och en oxå, ja ni har säkert sett dom på min fotoblogg. Iallafall så har jag skickat alla bilder ner till dom, för dom ville ha dom.

Nu ser jag min bror har lag ut en bild på han och syrrorna och skrivit att han typ älskar sin två systrar?

Det skar till faktiskt lite i mitt hjärta att jag inte fanns med på foto.

Men som jag har sakt så denna gång känndes det inte riktigt som jag passade in i deras familj/ min familj.

Konstig känsla att veta att dom här människorna är mitt kött och blod men man är ändå inte lika och vi tänker olika.

Just nu känns det lite som vem är min familj och vart hör jag hemma? Nog vet jag att jag hör hemma här och jag har Micke och Rebbe och trivs bra med det, men just detta med en mamma och pappa har som förändrats för mig.

Min mor här har ju alltid funnits och nu är det likson jag som ska finnas för henne( med all rätt) när hon har blivit sjuk, men ibland saknar jag mamma som hon var förut. En pappa har jag men, men kanske inte mer än att han hälsar på någon gång.

Just nu känns det som det inte finns några föräldrar kvar och att jag är helt själv på denna stora jord, och att jag ska försöka styra upp allt själv jämmt.

Men allt handlar säkert om att jag just nu sörjer denna fantastiska kvinna ( mamma) som inte längre är sig själv och att jag måste snart innse att denns sjukdom kommer att vinna över oss.

För folk som inte levt med Alzaimers kanske det ser ut som att det bara blir minnes flörlust, men det är så mycke mer än så. Dom blir typ en annan människ, någon som man inte är van, dom blir jobbig, tjatiga, beronde av en, hjälplösa och i det stora hela som ett barn. Ett barn i en vuxen kropp. Konstig och onaturligt......

Måste fundera vidare tror jag......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja men då sitter man här på röven i soffan och små gluttar på hockey. Jag har fördelen att inte behöva titta så mycket, för Micke ser till att referera och skrika högt och tydligt för jämnan så jag vet vad som händer ändå. Söndag idag och nu har ju h...

Vi har kommit till 16 mars och min ny start efter ny året kom aldrig. Jag bara traskade på i samma spår fast ännu jävligare och skygg lappar och offerkofta på. All min energi, vilja, ork och mina visioner har bara jag inte orkat tänka på. Efter v...

GOTT NYTT ÅR 2025 har kommit och jag har lämnat ett år av många minnen bakom mig. 2024 har varit ett av dom jobbigaste åren , men oxå ett år av MYCKE reflektion av mig själv. Jag har lyckats behålla min nykterhet som jag är otroligt stolt över, ...

Ja ha , sist jag skrev var jag eld och lågor över att äntligen få gåbtillbaka till mitt vanliga jobb i hemtjänsten. Jag skulle ÄNTLIGEN få börja prov jobba på 50 % och vara ute på golvet med dom äldre igen. Det blev platt fall. Min handled/arm höll...

Men vilken känsla. Klev upp och drog på mig jobb kostymen. Att bara gå till jobbet och bara göra saker som folk mår bra av är ju fantastiskt. Ingen som ringer och vill byta rad, eller att man ska fixa folk som vill jobba. Att måsta trycka ihop en pla...