God morgon på er

Torsdag idag och detta är min sissta vilodag. I morgon sätter jag mig upp igen på hemtjänst hästen och börjar om. Jag har nu varit hemma hela veckan och vilat och värken känns lite bättre och mitt månde efter det tragiska med en vårdtagare känns just nu mycket bättre. Så jag har bestämt mig för att återgå och hoppas allt fortsätter i samma fart framåt.

Igår hände det en mindre olycka för mamma. Tydligen hade personalen hittat henne i korridoren sittande på rumpan. När dom hjälp henne upp så ville hon inte riktigt stödja på benet och dom bestämde sig med sköterskans åsikt att skicka in henne på akuten. Så jag följde med upp. Redan när jag träffade mamma på hennes bonde så såg jag att något troligen inte var av. När ambulansen kom så stod hon upp på  båda benen.

Men ändå bra att få kolla upp, så hon inte hade fått någon spricka. Så jag och mamma åkte in och dom kollade upp henne.  

Sååå söt hon är. Ibland kan jag bara sitta och titta på henne och känna min gammla mamma själ där någonstanns.

Komma ihåg allt klokt hon sagt. Mamma var som lite glad att komma sig ifrån bondet en stund och det vart som en utflykt för henne    När man har det jobb jag har så träffar man ganska ofta ambulans personalen. Jag har under mina år träffat många och oftas återkommer samma killar/karlar/ tjejor. En gång var det ganska specillt tillfälle och jag och en av killarna fick jobba ordentligt för att få in en vårdtagare. Denna kille har jag nu träffat typ fyra ,fem gånger och han är jobbigt trevlig på ett bra sätt. Han kom igår och skulle hämta mamma och han sken upp direkt han såg mig och sa

-Oj HEJ är det du.....en kändis.

Jag kände mig fnittrig och hejjade tillbaka.  Varje gång jag träffar han så berättar han för mig hur duktig jag är.

Igår så sa han

-Jag har skrytigt om dig för mina kollegor.  Du är otrolgit duktig på dit jobb, den bästa jag har sett, jag säger inte det för att bara säga det. Du är duktig......

En anna gång sa han att jag  var speciell och att det inte finns så många som lägger ner sin själ i det jobba man gör. Men att han tyckte jag var otrolig.......

Han är otroligt duktig på att få mig lite ur balans. Inte för att jag blir kär i han eller något sådant, men för att jag är SÅÅÅÅÅÅ otroligt dålig på att ta åt mig beröm. Orden som kommer  ut ur min mun när jag försöker säga något tillbaka låter bara löjliga.

Fåningt eller hur. Måste öva upp mig på att inte bli fånigt fnittrig

Nu idag har vi tydligen fått en jäkla massa minus grader igen och jag ska snart övningsfara på jobbat. Jag hoppas på att eftermiddagen kommer att bjuda på lite minder minus, så Doris vill gå ut på en promenad.

Solen verkar skina och jag kanske till och med måste övnings ha på mig solglasögon idag. Vi får väl se.

Men som det känns har endel pusselbitar fallit på plats och jag har städat upp alla fack i hjärnan. Så nu håller jag tummarna på att INTE bli förkyld. Micke har varit JÄTTE förkyld från förra helgen och hela veckan, men jobbat endå med feber. Har försökt hålla  mig från hans bakterier, men det verkar ha gått dåligt. Inatt har jag fått ont i halsen och snoret har börjat rinna. Så jag hoppas nu bara att febern håller sig borta.

Nu ska jag mysa pysa med filten en stund och sedan åka mot jobbet.

Vi syns kanske sedan bloggen

Vaknade på förnatten. Kände att nu är det något på gång eller så är det bara förvärkar.

Vrider och vänder på mig tusen gånger och till slut väcker jag Micke och säger att jag har så ont i ryggen och magen.

Han som vanligt som är lugnet själv och ska upp och jobba om några timmar, ber mig bara ligga still och försöka sova.

-Men jag kan inte det......   

Han sträcker ut sin trötta hand och börjar massera mig i ryggen. Men det hjälper inte så efter 2 timmar så ringer jag BB.

Dom vill ju självklart att jag kommer, för att jag har ju en historia bakom mig att få mina barn förtidigt. Så vi kliver upp och gör oss klara. Micke kör fram bilen och vi åker till BB.

När vi kommer in så har jag ganska rejälla värkar och dom sätter mig direkt i en stol och mäter värkarna och bebisens hjärt slag.

-Ja ha .....säger barnmorskan glatt. Ni ska ha barn i natt    Men satan.... är jag redo, nääää inte nu.....

Värkarn tar fart och jag stönar och stånkar mig fram. Barnmorskan vill erbjuda smärt lindring men jag vill inte. till slut övertalla hon mig att ställa mig i massage duschen. Motvilligt går jag in och står där och små spolar vatten över magen.

Det blir inge länge för jag gillar inte att vara där själv naken. Micke sitter ute i rummet och väntar (tror jag), så när jag kommer ut så har tydligen barnmorskan sätt på lustgasen och visat för han hur jag ska göra om jag vill ha den.

Han har du även provar den ORDENTLIGT själv oxå    Ögongen snurrar runt i huvudet på han och han slödrar fram att jag ska komma och lägga mig.

Under värk arbetet försökar vi gå i korridoren lite och vi hittar en namntavla. Det slår oss då att vi inte bestämt några namn.

Vi läser och läser och funderar och funderrar. Tillslut har vi två namn klara för oss.

Blir det en pojke ska han heta Tim och blir det en flicka blir det Rebecca.

Timmarna flyter på och värkarna övergå till knystvärkar.

Allt går bara bra, jag tror jag är gjort för att föda barn. Viss gör det ont, men jag har haft turen att det har flytit på som vanligt och hipps vipps så landade vårana älskade lilla dotter hos oss kl 05.42

En troll unge med mycket hår.

Jag var överlycklig och även Micke. Jag fick då se en sida av Micke som jag aldrig tidigare hade sett. Den där tuffa killen, som var en raggare och gillade att festa. Han satt nu med denna lilla flicka i famnen och bara tittade på henne.

När hon skrek så var han framme vid plastlådan direkt. Han var först med att byta hennes första blöja.

Vi var nu tre och det känndes aldrig som vi varit två   

Idag är dt 21 år sedan och mycket har hänt. Men i det stora hela så tror jag jag har lyckats med det jag lovade henne som bebis.

Hon är idag en vuxen kvinna. Hon bor med en undebar kille, Hon har ett jobb och hon älskar sin mamma.

Vad hade jag varit utan henne?

Men nu har jag och Micke återgå till att bli två. Det är en konstig känsla. En ny situation man måste lära sig oxå.

Livet tar nya vändningar hela tiden och det gäller bara att följa med och värdera under resansgång hur man ska förhålla sig till nya saker.

STORT GRATTIS MIN ÄLSKADE REBECCA !

Men herre gud......... SVERIGE menar ni att vi ens funderar på att ta hem IS krigare nu till Sverige ?

Vi ska allså ta in folk i Sverige som är tränade till att döda, våldta och förstöra världen. Männikor som har en tro att  dom är det enda värdiga folk som vill ta över hela världen, som förnedrar kvinnor och barn.

Att vi ens funderar över detta är ju fan skrämmande.

Åker man för att kriga för denna organisation tycker jag man har förrverkar sin rätt till ett liv i fred när man råkade förlora kriget.

-Oj nä men detta gick inte som jag ville , MEN jag får komma hem till Sverige igen och mysa ner mig i en cell med varm säng, jag får mat och kanske jag kan utbilda mig till något medans jag sitter i fängelset?????   

Ni måste ju förstå att vi gräver våran egen grav.

Tänk på alla som var med om lastbils körningen i Stockholm. Detta ör ju ett STORT hån mot dom som var där på plats.

Is är den största terror grupp i dagens läge runt om i världen och världen försöker göra allt för att bli av med den gruppen.

Då ska vi väl för fan inte göra det bekvämt för dom. Kasta ut dom i öknen och låt dom törsta ihjäl. Tror ni verkligen att om någon av er skulle stå öga mot öga mot någon av dom, skulle bespara dig livet och ge dig en varm säng ??

NÄÄÄÄÄÄÄ det skulle ni inte få.

Ni skulle bli avrättade framför en kamera.

NU får ni väl endå börja tänka om Regeringen.  Att ta in dessa människor är ju helt galet otänkt.

Hur lengräddade är ni ......? Jobbar ni för IS eller för det Svenska folket?

SKRÄMADE !!!!!

Dagar flyter på ,men mina har liksom stannat upp lite. I Tisdags så vaknade jag med en massa värk i mina leder, men kämpade mig upp och ville till jobbet. Började min morgon runda som den har börjat i alla andra år. Gå in, säger god morgon, fråga hur natten har varit och utfört mina arbetsuppgifter. MEN något ändras denna morgon för mig och min själ.

Jag kommer in till en som inte svarar. Jag förstår rätt snabbt att det är något fel. Jag inser att min vårdtagare har avlivit. Jag kastar mig på telefonen och ringer 112. Jag gör alla koller som hon i andra änden vill och så kommer det som jag bävat för.

-Jag vill du påbörjar HLR. Kan du göra det för mig´, har du gjort det för.........

-ÖHHHHHhhh har aldrig gjort det men, jag har gått kursen.

-Ambulansen är på väg, men jag hjälper dig.

Jag böjer mig över kroppen och jag sätter igång. Hon hjälper mig att räkna och uppmanar mig att göra fortare och hårdare.

Jag är rädd under hela förloppet, det känns inte okej i min själ, men jag gör det för det förväntas av mig.

Jag hör hur jag knäcker revben, men jag fortsätter.

Tillslut hör jag hur ambulans killarna kommer och jag skriker vart jag är. Dom stormar in i rummet och jag släpper och går ut dirket från rummet.

Rädslan och paniken övergår i tårar.

Allt var över för mig och jag kunde bara titta på. Ambulansen konstanterar direkt att vårdtagren har avlidit för några timmar sedan att det inte finns något att göra. 

Sedan förljer ett förlopp på några timmar med sjuksköterkan från hemvården. Hon pratar med mig och min kollega som kommer efter ambulansen. Hon är lugn och saklig och hon tar itu med dödsbesked till anhöriga. Hon hjälper oss att göra patienten fin och vi får ett typ av avslut.

Det som började i kaos för mig , men slutade i lugn och ror och ett farväl.

Jag trodde jag var klar där. Men det är jag tydligen inte. Ångesten kryp sig på mig och jag var helt slut.

Ångesten har greppat tag om mig och gett mig en typ av rädsla för att gå in till vårdtagare. Jag jobbade på både ons och torsdag, men en ångset som fick mig att kippa efter luft.

Jag trodde att detta skulle rinna av mig, men jag både ser och känner rädslan att gå in och hitta någon. Jag er allt framför mig om och om igen.

Så idag är jag hemma. För er som inte provat göra HLR , så ska ni veta det är tungt och specielt om personen ligger på mjukt under lag. Så min värk i armarna är underbart överjävligt just nu efter detta, och min själ är skadad.

Jag behöver prata om detta med någon och jag behöver få sova. Så idag ska min chef ringa kommunhälskan och jag hoppas jag får komma snabbt.

Jag vill inte vara rädd för att gå in till mina vårdtagare.

Måndag kom igen. fördelen med att jobba helger, är att någon gång då och då så blir det "härliga måndag" för att man går av helgen.

Men denna måndag är bara en återvänds gränd. Så jag börjar om igen med det vardagliga liv jag lever.

Värken har varit bra längen nu, men redan förra veckan kännde jag av lederna och i helgen har det inteblivit bättre. Så redan i fredags så laddagade jag piller asken och jag börjar om igen med medicin.

Jag är såååååå tacksam att denna värkbild jag har kommer i skov. Att det inte håller i sig jämt, utan är sämre periodvis och sedan kan jag vara rätt bra länge.

Jag hinner liksom glömma bort jobbigt det är att ha värk och hur trött men blir.

Jag är SÅÅÅÅÅÅÅ glad för det och tänker att det finns dom som lever med ständig värk.

Men nu kommer jag in troligen i ett skov och jag ska denna gång inte pressa mig tills det är så illa att det tar längre att bli av med skovet, utan känner jag ingen förbättrinng inom 1 vecka så kommer jag att sjukskriva mig och vila. För det är det enda som hjälper om jag vill komma tillbaka så fort som möjligt.

Helgen har gått i glädjens teckan.

Fredagkväll var vilans kväll. Vo lyxade till med Bullens korv och sedan blev det chips och Talang.

Lördag så kommer Rebbe hit på förmiddagen och vi får och gör några ärenden på stan hela familjen. Känndes jätte roligt att hon vill faktiskt vara med sin mamma och pappa fortfarande. efter stan besöket handlade vi med oss kina mat och for till mamma och åt lunch med henne    Hon var jätte glad. Det är länge sedan hon var så glad och lugn.

Efter besöket hos mamma åker vi hem och Rebbe tar Doris med sig och far hem, för hon skulle vara hundvakt, när vi skulle på fest på kvällen.

Jag och Micke bäddar ner oss i soffan med täcke och kudde och slår på film och ligger bara där och slappar.

Jag älskar verkligen när man inte har några måsten utan bara kan slappa till maximum   

Jag är rätt lat av mig. Sedan blev det fest och vi gick all inn allihopa tror jag. Det var super trevligt och köttet vi blev bjudna på var fan i mig guddomligt. Det smalt som bara i munnen och smakade som himmelriket.

Tack Cicci och ni andra som fixat festen, det var jätte trevligt.

Söndag blev bakiskdagen delux. Slappa fram till 13 då Doris kommer hem. sedan slappa vidare till 15, då tvätt tiden pokar på att jag måste lyfta rumpan från soffan. Sedan blir det Surströming till middag med Rebbe och Oliver och kvällen blir det bara slappningen efter promenaden med Doris.

Så sammanfattat så är jag otroligt lat men jäkla nöjd med helgen.

Nu börjar vi om igen och började morgoen med rasta hunden och skotta fram bilen.

Man hinner somm bara skotta fram den så försvinner den igen ...... om och om igen .......

Är förbaksat less på snö, troligen är jag inte ensam om det.

Nu har jag fikat frukost och bloggat och på min tv ser jag dokumentären om Bobby 10 år som vart misshandlad till döds av sin styvpappa. 

Dokumentärer är mitt "skit" och jag finner mord i olika varianter spännade.

Efter detta ska jag promenar Doris och lyssna på rättegångs podden. Sedan blir det fara och jobba.

Så ni alla som får helg nu. Var lite lata och tänk bara på er själv.

  Allså denna jäkla kyla. Jag hr några kilon som måste bort och jag har en hund som får jäkla ont i tassarna när det är så här kallt.

Så långa rappa promenader är inte på tal. Både jag och Micke behöver ändra våra intag och det har vi börjat med i veckan. Men vi behöver oxå MOTION.

När ska det bli mildare.....???

Är sååå otroligt less både snö och kyla. Så nu orkar jag inte invänta mildare väder utan nu idag har jag och Doris börjat sko träna henne. Jag har haft skorna länge men hon gillar det inte. Hon släpar ett ben oh tror hon inte kan gå på bakbenen. Jag ger upp direkt för jag vill inte hon ska känna sig dum. Jag vet...svagt av mig. Hon dör inte av att ha skor och lära sig det. Så idag harjag kört med träning. Ska träna henne varje dag en lite stund då och då och hoppas på att hon accepterar dessa skor.

Tyvärr kan jag inte lägga upp videos, så ni kunde få se hur roligt det ser ut. Men övning ger färdig het och kanske på några dagar kan hon acceptera att ha dom när hon går ut och kanske hon känner att det inte gör ont i tassarna.

Nu har mina två lediga dagar snart gått och jag ska åter igen till jobbet. Idag fick jag ett meddelande från en extra kollega som undrade om jag jobbad för han skulle jobba. NÄÄÄÄ tyvärr gjorde jag inte det. Ibland klickar man bara så bra med folk och man jobbar som ett team tillsammas. Det är underbart när man har sådanna kollegor. Jag är lycklig lottad och ha flera sådanna som jag GÄRNA jobbar med. Jobbet blir så mycker roligare och man kanske till och med har skit roligt på jobbet. Det händer då mig ganska ofta. 

I veckan hände det mig något som har börjat gå mig på nerverna senaste tiden. När det kommer in folk och frågar hur jävligt vi har det. När folk alltid ska klaga på sitt jobb.

Allså skulle jag ogilla mitt jobb så mycket och måsta gå dit så skulle jag verkligen sluta. Eller så tror jag mer att det är som ett mantra man kör inom vården och antar att det alltid är dåligt att jobba inom vården.

Men det är det ju inte. Jag finner itt yrke verkligen otroligt fritt, roligt och spännande. Att få lära känna den äldre befolkningen som kan och vet så mycket är otroligt spännade, att få skratta med kollegor är JÄVULST roligt och att kunna få ledigt när man ska göra något roligt är ju underbart. Tänk om man inte hade något jobb och aldrig behövde ta ledigt...... hur tråkigt vore inte det.

Att vårat jobb ibland är stressigt och jobbigt är helt normalt som på alla andra jobb. Att vi blir sjuka och behöver vara hemma är helt normalt, men vi har turen att det finns ett vikarie system och det oftas kommer in någon och jobbar för oss. Inte alltid med oftast.

Sjukdomar kan varken vi eller chefen se komma och jag är helt övertygade att alla flesta gör sitt bästa för att få dagen att flyta på.

Så om vi någon gång ska kunna höja statusen på vårat jobba så måste vi sluta klanka ner på vårat eget yrke. Ser man vården som ett yrke där det ALLTID är kaos så bör man nog sluta och byta inriktning.

Det finns mer glädje än kaos i vårat yrke om man verkligen tittar efter.

Nu ska jag fixa lite hedelig svensk husmanskost.

Köttbullar och potatis med gräddsås och lingonsylt.

OCH jag ska drömma mig till varmare länder.........

Tisdag och jag har avklarat jobbar helgen från Sebirien. För här i Skellefteå har snön fallit tätt, mycket och snabbt. Det har blåst, yrt och varit en aninng irriterande.

Mina rätta ord/tankar lämnar jag till mig själv.

Men vi ska ju vara bra SÅÅÅÅ TACKSAMA för alla som jobbar med snö röjning. Dom gör ett satans bra jobb.

Varje år blir det ju så här någon vecka och jag blir lika glad över att dom jobbar dag och natt för att få alla andras vardag att bli så bra som möjligt.

Jag blir oxå lika provoserad av dom som gnäller att tidninngen inte kommit eller posten eller dom som frågarsätter VARFÖR det inte är skotta på deras lilla skit gata.

Vill skrika och fråga om dom har ögon i ansiktet och om dom verkligen tror att just DOM är viktigast i världen. Visst fan är det jobbigt med SNÖ men vi överlever.

Jag har idag lyckt skotta fram bilen. Uppfriskande och kallt så här på morgon sidan. Dagens uppgift blir att underhålla Doris, köra in bilen i ett varmgarage kanske, steka en fantastisk pyttipanna, och hålla mig från godis/chips.

Tror jag jobber att lyckas med alla grejor. 

Jag har suttit hela morgonen med Doris i knäet och haft tass vård. När jag till slut kände att hon fick gå och lägga sig på en egen plast så vägrade hon .....

Nu ska jag fixa lite runt köks ytan och sedan klä på mig och hunden och gå ut.

Hej hej .....

Nytt år och nu lite nya färger och bilder.

Efter som jag tagit bort min facebook så ser och hör jag att folk inte hittar hit.

S¨därför tänkerjag lägga ut adressen på min instagram. Jag har faktiskt inte saknat Facebook specielt många gånger. Finner det ganska rogivande att inte behöva se allt trams som finns i flödet där. Detta är ett av min avgiftings medtoder. Att komma ifrån dagens stora viktiga "låssas" bra känsla. Att få "LIKES" och kommentarer.

Jag är fullt övertgad om att om vi människor kan tycka bra om oss själva och känna den tryggheten att vi är bode bra och duger utan att någon måste säga det, så skulle vi vara mer självsäkra och må mycket bättre än att förlita oss på att alla andra oxå måste tycka det.

Sen säger jag inte att alla som postar saker på instagram, facebbok eller något annan plats BEHÖVER uppmärksamheten. MEN väldigt många strävar efter den och framförallt våra unga.

Det är typ det viktigaste som finns för dom.

Iallafall så trivs jag rätt bra nu förtiden med bara instagram. Det får räcka för mig.

Idag är det fredag och jag har min lediga dag. Jobbar sedan helgen och ska be på mina bara ben att det blir mildare.

Doris har inte så jätte roligt när vi går ut. Man ser hur hon verkligen inte vill gå så långt, fast egentligen vill hon det för att hon behöver röra på sig presic som sin matte.

Nu ska jag fixa frukost, sedan mysa fram tills 11, då jag ska hämta dottern och fara och hämta hennes nya ELCYKEL.

Är fasen avis på henne. Till sommaren blir det en sådan till mig oxå.

Ha nu en bra dag !