Ja det har man gjort flera gånger, väntat ......

Tex så brukar jag vänta på att sommaren ska börja, resulterar i att det swichar förbi och jag ser den inte. Eller att jag alltid väntar med att betala räkningarna till sista dagen, och då blir det alltid lite tråkigar när man måste sätta sig. Eller som jag idag råkade göra. Tänkte stiga upp kring 7 för att rasta Doris, men jag låg kvar till 8 och då strillade regnet ner massor, detta resulterade i att Doris vill inte bajsa för hon blir blöt    Så nu sitter vi här inne och tittar ut och troligen är hon bajsnödig delux. 

Igår hämtade jag ut pencelin och salva till hennes tassar, så nu har vi två gånger per dag tassvård. Jag lindar tassarna varje gång jag lämnar henne ensammen och jag hoppas verkligen detta ger med sig, så hon slipper äta kortison. Nu idag ska jag invänta jobbet. Jag jobbar kväll igen, som igår. Rätt skönt endå att jobba kväll, när man kan ha dessa förmiddgar i ensamhet. 

Igår tog vi upp bland kollegorna om detta med våra löner. Vi har ju inte fått löneförhöjningen som skulle komma i april. Jävligt konstigt tycker jag. Uräskten är ju givetvis covid-19    Välden står liksom still. Men jag har väldigt svårt att förstå varför man inte kan ha förhandlingar över datorerna. Dages teknik kan ju andvändas och man heöver inte sitta ner vid ett bord och ha fysik kontakt. VARFÖR kan inte facket och arbetsgivaren förhandla med typ sky möten? SKYP möten andvänder dagligen i olika företag, så varför kan inte dom göra det oxå??? 

Känns märkligt. 

Covid-19 verkar nu ta fart igen runt om i världen och vissa länder innför utegångs förbud igen. Detta borde bero på att semestrarna har dragit igång och folk rör mer på sig. Jag hoppas att folk verkligen tänkr på att detta inte är över och att vi måste tänka till, tills vi har framtagit ett skäkert vaccin. 

Ju mer vi slarvar och reser, ju längre kommer vi måsta ha restriktioner. Ju duktigare vi är ju fortare minskar detta virus bland oss. 

Idag ska jag göra ett nytt försk till att ringa mamma med skyp. Detta är en spännande stund varje gång. förra veckan så gjorde jag det och det gick väl siså där    Mamma ser mig men, förstår nog inte rikigt detta med tekninken, så det tar inte många minuter innan hon sätter plattan till örat och jag får titta in i hennes öra hela samtalet. Jag får många frågor om hur det är med henne nu och om hon kommer ihåg mig. 

Jo jag tror hon mår bra, men hon har blivit väldigt dement och att prata med henne är jätte svårt. Hon säger lixom inte några hela meningar och orden försvinner. Mamma är betydligt tröttare nu än för 6 månder sedan och demensen skrider fram ganska fort nu. Hennes balans är tydligen sämmre och hon har en staplande gång. Men hon kommer ihåg mig än vad jag får känslan av, när jag pratar med henne. Men förra veckan förstod jag att Micke kommer hon inte ihåg. Vi satt vid plattan båda två och hon visste inte vem han var. Så nog försvinner det personer för henne. 

Jag hoppas verkligen att vi som anhöriga snart får komma oss in och hälsa på, med typ någon restrektion eller nåt om det går. Mamma säger varje gång att jag måste komma, och det är ju omöjligt att förklara för henne varför det inte går. Sedan har hon ju ingen kolla på tid och rum, men hennes känsla att jag inte kommer finns ju kvar. 

Jag märker oxå i mitt jobba, att denna isolering och denna distans till att dom inte får besök av sina nära och kära tar hårt på vissa. Ensamheten är den värsta känsla bland våra äldre. 

Om du är en person som är van att ha familjen runt sig och kanske lever för dessa stunder, blir det verkligen tufft för. Vissa slutar ta hand om sig själva och ser allt meninslöst. 

Fysisk kontakt är viktigt för alla levande individer. 

Nu har regnet lagt sig lite, så nu ska jag inte vänta längre med att försöka få min hund att göra sina behov. Så alla får ha en bra dag i detta regninga Sverige.