Direktlänk till inlägg 4 mars 2021
Vad betyder detta ord för dig? Jag hatar verkligen detta ord. För det står för så många olika saker. Det är ett negativ ord för mig. Om man delar upp det ,som att ha samvete är väl bra och sunt. Men egentligen är ju dåligt samvete och samvete samma ord.
För hade man inte samvete så hade man inte känt dåligt samvete, eller hur Men att ha detta dålig samvete gör mig galen och jag funderar på VARFÖR jag har det. Att man alltid känner sig dålig tillmods när man tänker på vissa saker.
Tex mamma. Har varit dit idag och hälsat på, och det är lika jobbigt varje gång. Hon grinar mesta dels hela tiden, hon kan inte längre svara på frågor. Mesta dels så sitter jag där och pratar om egentligen ingeting. Jag kan inte berätta saker som händer i mitt liv för antingen kan hon uppfatta det fel och bli ledsen eller så vet jag ju att hon kommer inte ihåg det om 5 min. Jag önskar så att jag skulle vara den där som kunde kännas att det är roligt att hälsa på henne, att hon skulle tycka det var roligt när jag kommer, eller om jag säger så här. Mamma tycker att det är roligt och tyvärr blir hon så glad att hon grinnar och sitter och bara stirra på mig. Så hon blir glad, men det går som inte få ur henne några ord. Då får jag direkt dåligt samvete att jag inte är där så ofta. Nu under coronan har jag ju mest ringt och det är samma där. Hon grinar och det går inte föra ett samtal med henne. För mig spelar det ingen roll vad samtalet handlar om eller om hon bara låssas prata med mig, för jag kan gärna låssas prata med henne, men bara man känner ett utbyte. Att jag får något tillbaka ......
Fy fan vad självisk jag låter, vem är det egentligen synd om? Så kommer detta samvete igen.
Det finns tusen saker man springer runt och har dåligt samvete för. Tex min bror. Han har bara mig, samma sak där, det är jag som måste fixa och trixa. Där är det oxå en vägs kontakt. Jag som ringer, jag som bjuder på middag, jag som hjälper om det ska fixat något. Det rår han inte för, för han har ju en diagnos för detta. Men åter igen så skulle jag vilja ha ut något av detta, något tillbaka. Självisk igen, och dåligt samvete.
Tex min hund. Har köpt henne och varje dag man åker till jobbet och lämnar henne, har man dåligt samvete, fast jag vet att det går igen nöd på henne. Men det där jävla dåliga samvetet gnager. Ibland när folk vill man ska träffas tänker jag ofta i mitt huvud. Men det går inte för Doris har ju varit hemma själv idag och vill att jag ska vara hemma med henne.
Ska jag ut med några vänner en kväll, så har man dåligt samvete att lämna både Dottan och Micke som vill umgås med en. FAST jag vet inners inne att dom inte alls behöver mig just dessa få timmar jag åker bort.
Alltid detta dåliga samvete till en massa saker. Fast jag vet att jag egentligen inte behöver ha det.
Hur blir man av med det? Hur gör man ?
Finns det någon medicin mot detta samvete. Förbannat så lätt endel männsikor måste ha det som inte har samvete.
Alla ni som har barn, känner nog samma oxå. Alltid detta dåliga samvete att tiden inte räcker till allt man skulle vilja göra med dom, allt man kanske skulle vilja ge dom.
Hur i böveln jobbar man bort det och hur ska man komma över det ........
Tips mottages gärna.
Finns det någon typ av terapi att söka som kan hjälpa. Just nu händer det saker i min närmaste familj som jag springer runt och har dåligt samvete om, kunde jag ha gjort något tidigare, hur ska jag hälpa till, Dåligt samvete, och åter igen vet jag att jag egentligen inte nu kan göra ett skit. Bara sitta lungt i båten.
När jag gräver i det nu, så slår det mig, är det när man inte har kontroll på saker och det händer saker som man inte kan styra över som man får dåligt samvete. Känns som man inte kan skilja på dåligtsamvet, skuldkänslor och att vara självisk. Sitter alla dessa känslor ihop på något sätt, Kan man dela på dom eller följs dom alltid ihop?
Eller är det för att jag är en känslo männsika som man ibland känner att saker hopa sig? När jag var till ett medium för några år sedan så berättade hon för mig att jag fött Oliver för att jag skulle upptäka min gåva i livet. Att jag min gåva på denna jord, är att ta hand om folk, att jag är född till att hjälpa folk. Känslo männsikor finns över allt och är det så att vi aldrig blir av med detta dåliga samvet, att vi alltid ska känna att vi inte gör tillräckligt?
Det måste ju då kunna finnas en viss balans man kan lära sig som känslo männsika. Jag måste undersöka detta mer.
Hur man lär sig att hälpa männsikor och finns där hos männsikor utan att bli utdrönad på energi själv. Nu menar jag inte att jag har det jätte jävligt, att jag springer runt och bara hjäler folk och sätter mig själv på en pedistl.
Vad jag menar är att om man är en känslo person, som ofta vill självmat hjälpa personer, finnas där för vissa peroner, måste man ju kunna lära hur man ska balanera känslor och vara förnuftig själv i sitt tänkande och lära sig att hanskas med hur man fördelar sin egen eneri ,så man inte känner sig uttömd på den.
Ibland tror jag att om man föds till denna personlighet, så är man jätte bra på att ta hand om andra, och visa den rätta vägen och lyssna på folk. MEN vi är as dåliga på att se själva när vi själva går fel väg och dåliga på själva stoppa i tid.
Så jag tänker att man måste kunna hitte en balans själv och läras sig att något knep för att inte ha dåligt samvete över saker man inte behöver ha det över.
Men vilken känsla. Klev upp och drog på mig jobb kostymen. Att bara gå till jobbet och bara göra saker som folk mår bra av är ju fantastiskt. Ingen som ringer och vill byta rad, eller att man ska fixa folk som vill jobba. Att måsta trycka ihop en pla...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 | 6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 |
18 | 19 | 20 |
21 |
|||
22 |
23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
28 |
|||
29 | 30 | 31 | |||||||
|