God morgon på er.

Tisdag och jag är nu inne på mina tvådje vecka att vara hemma. Har ont som f-n fortfarande och käkar medicin som fan. I fredags så ringde jag VC och fick en tid igår. Åkte dit med en känlsa av att hon skulle säga att dom inte kommer att kunna hjälpa mig och att det får Umeå göra.

Min taktik då var att ifrågasätta och på peka att jag inte alls låssas och att jag kommer att nöta ut dom tills dom reder ut vad jag har för jäkla fel.

Men så blev det inte. Läkaren jag träffade förklarade nu med helt vanliga ord (inte läkar språk) för mig detta väldigt enkelt. Hon sa......

Om vi ritar ut en skala . På vänster sida är man helt frisk och på höger har man fått en diagnos. Då ligger du mer mot höger. Och dom som är tveksamma ligger långt åt vänster. Du har inte en diagnos ,MEN vi ser att du har ont, du har ömma leder och du sover troligen dåligt pgr av detta i perioder. Du behandlas som OM du skulle ha fått en diagnos. Du behandlas med samma mediciner som dom som har diagnoser. Hade du fått en diagnos så hade detta varit samma behandlings metod. Hade vi inte trott detta var ledvärk hade du ALDRIG fått remiss till Umeå. Du är trodd och ska inte känna att vi inte tror dig bara för att dina prover inte visar något. Så säg detta till din arbetsgivar och personer som undrar om du verkligen har ont.

Du kommer att ha så här hela livet. Det kommer att gå upp och ner och du kommer att måsta vara sjukskriven och hemma när det är som värst och ibland kommer du att inte alls ha problem. Du är en av dom männsikorna som aldrig får en diagons MEN har ont endå.

Det känndes bra. Tack braiga läkare för att du föklarade så enkelt och klokt. Så nu är det bara att finna sig i detta att man kanske inte får svar på allt och man måste bara acceptera att det kommer vara så här upp och ner och jag kommer att få äta mediciner hela livet mer eller mindre.

Nu till dagen STORA händelse.

Jag ska klippa mig. Nu är jag så less att kamma detta långa jäkla hår. Sedan jag blekte sönder det är det väldigt ansträngade att kamma och föna detta hår. Om jag inte gör det så är det en ända stor tjorv. Man kan inte kamma det eller dra fingrarna igenom det. Så idag kommer det att ryka.

Jag har en plan. Jag kommer att ta bort mycket skadat hår , men en då ha kvar längd så att håret som ska växa ut igen ska gå att dölja och att jag eftersom klipper det skadade håret som finns kvar mer och mer. Detta kommer troligen ta 2 år innan jag har blivit av med allt skadat hår. Men skam den som ger sig.

Sedan till det roliga denna dag.

Doris lilla gumman fyller år idag. Hon blir tre hela år. Vi startade morgonen lite off. Hon var speedad och ville leka med Tussan så jag var tvungen vara hård med henne och platsa henne i sängen medans Tussan fick äta i fred. Men nu blir det fest senare idag, med en gobit till henne och presenter. Bilder kommer fram över.

Bara bra saker händer idag så nu mina vänner ska jag föna håret och åka till frissan