Jag som många andra har blivit mobbade som barn och man formas på ett sätt av det för resten av livet, mer eller mindre. 

Tidigare i veckan går jag in till en av våra snällsate, vänligaste och gulligaste vårdagare. Jag hälsar glatt och frågar hur natten har varit. Hen knorrar då på sig och vi sätter oss ner vi hens bord. Jag ser att hen vill berätta något, men det känns som det är jobbigt för hen att berätta. Men tillslut så berättar hen att, hen har sovit dåligt och bara legat och grubblat på livet och hur det blev. Jag väljer att inte säga något utan låter hen fortsätta. Jag ser att det tar i mot att berätta och jag förstår att hen förskönar historien lite. Hen berättar att i hens arbetsliv som vuxen alls hade det väldigt jobbig på sitt jobb. Hen vart mobbad och det var folk som ogillade hen och gav hen problem. 

Hen säger att han fortfarande inte förtår vad folk hade imot hen och vad det var som blev så fel. Jag ser att detta är något som gör väldigt ont i hen och det gör mig väldigt ledsen.

Jag väljer att inte prta omm mina egna erfarenheter i detta ämne,men jag bekräftar hens berättels. Hen försöker sedan skoja bort det hen berättade sedan med att det är ju jätte onödigt att grubbla på sådanna saker mitt inatten när man ska sova, och varför göra det NU så här många år sedan. Till saken hör att hen är idag 96år gammal. Jag reser mig och tittar på hen och stryker hen på armen och säger att, jag hoppas han ska kunna vila under dagen och få en bättre natt till natten. Hen blir glad och säger att det är så värdefult när vi har tid en lite stund att prata. 

 Jag kan inte i min vildaste fantasi FÖRSTÅ hur någon person kan ogilla denna person? Vad var det som gjorde att hen blev utfryst och pratat om på det vis, som har satt sådanna spår i hen efter så här mpnga år, att hen fortfaande ligger och tänker på detta? Hen är inte dement på något vis och väldig snäll och tacksam människa. Hur kan vuxna människor behandla andra vuxna människor på detta vis? 

Varese man är barn eller vuxen och man blir utsatt för mobbing, så vill jag att ni som tar er rätten att nedvärdera en människa ska veta,  att denna männsika bär med sig detta  hela livet. Känslan att inte bli omtyckt, rädslan att hamna utanför, att komma in i ett rum och det blir tyst......

Man kan ogilla personer och tycka domm är helt galtet jävla dumma, men man biter ihop och man vädrar inte sina egna åsikter i personen ansikte. 

Man behöver ablolut inte gilla alla och komma övernes med alla, men man behöver inte nedvärdera eller berätta för andra personer hur dom bör tänka eller göra om man inte kan göra det på ett positivt sätt. 

För personer som blivit mobbade bär med sig det HELA livet ut. 

Hade det inte varit för corona så hade jag gett hen en varm kram. Men jag tror att jag strök hen på armen gav samma berörings eftekt.  Fast hen är 96år så tänker han på detta än och mår dåligt över det somm har hänt