Året började i en storm av ångest, oro och en enorm förlust.

Jag hade lovat er ett inlägg med bilder från 2014. Men som ni ser har det intte kommit.

Dom senaste dagarn har jag kämpat mot ångest och det stora VARFÖR !

Men nu idag försöker jag att se det hela med verklighetens ögon. Det som har hänt har hänt och ingen kommer att kunna ändra på det.

Nu måste jag blicka framåt och ta lärdom av detta.

Det slår mig att jag kommer om tre dagar att åka på en efterlägtad semester till mina släktingar. Kommer att få delta i ett bröllop och ett dop och träffa alla mina syskon igen.  Jag ska njuta av detta och jag ska använda denna semester till att ladda mina batterier.

Det ända som grämer mig är om jag inte hinner vara med på begravningen. Jag skulle så gärna vilja vara där och hedra min älskade vän. Men hinner man inte så hinner man inte och då får jag leva med det.

2015 har nyss börjat och inte har jag fixat några löften. Ett hälsosammar liv har jag ju sagt förr och det ska jag försöka hålla.

Att komma igång med träning igen och det stora D ett (rökningen) !

VOJ VOJ VOJJJ hur ska detta gå? Jag och troligen  hudratusen tals till ska nu sluta röka. . . . . . . . Hur jäkla sura kommer vi att vara?   

Det kommer ju att bli kaos. Alla springerrunt och surar och gnäller av hunger och abstenens.

För bantning är ju oxå på allas listor typ.

Men jag har sagt  till mig att efter Chile blir det slut med rökning och jag ska verkligen göra ett hundrade försök igen.

2015 ska bli det året jag ska vårda min själ och kropp. Göra saker jag vill och våga säga nej om jag inte vill.

2015 har oxå börjat med att jag inser vilka fina männsikor som finns runt mig. Vilka man kan räkna med när det blåser och det värmer mycket.

Nu mina vänner börjar 2015 för mig.

Hej gumman   

Jag skriver detta till dig för att jag hoppas på att du kan se det från himmelen. Jag vet inte om du vet att jag har en blogg eller om du kan se den , men jag hoppas på att du kan det.

Stunderna är tunga ska du veta. Att du inte finns här mer gör så jävla ont i oss som är kvar. Alla på jobbet saknar dig och vi tänker på dig. Dom här dagarna som har gått har jag försökt hålla ihop och det har gått stund vis och stund vis så grinar man bara.

Du skrev ett brev till mig, och jag tänkte svara på det.

Älskade Helen

Du var ingen fåning männsika! Och du var inte svår att prata med. Du var en öppen och väldigt omtänksam männsika. En god vän och en mycket omtyckt kollega.

Du skriver att jag är den som kanske vet mesta om dig och ditt liv, och det värmer mitt hjärat att du lät mig ta del av allt.

Jag hoppas att jag med mina få ord har kunnat vara till nytta i en del svåra stunder du hade. 

Jag vill inte heller att du ska känna skuld för att du valden denna ut väg. Du behöver inte be om ursäkt vänne.

Jag förstod nog inte riktigt hur mycket jag betytde för dig, men det har slagit mig så här efteråt att du tyckte väldigt bra om mig.

Vi har prata om många saker genom åren vi kännt varandra. Både roliga och ledsna saker. Och allt ska jag bevara i mitt hjärta   

Som sista mening i brevet ber du mig att berätta vissa saker för dina barn, och det har jag gjort nu.

Ikväll har alla barnen varit här och ätit middag. Allså vilka fina ungar du har Helen. Du ska vara stolt över dom och du ska veta att dom kommer att klara sig här i livet. Jag har fömeddlat det du ville jag skulle förmeddla och dom förstår nog allt du vill ha sagt. Jag kommer även att fortsätt ha kontakt med dom och hjälpa dom om dom vill. Jag lovar dig gumman att se efter dom och finns där för dom om dom behöver mig.

Vi har haft en jätte mysig kväll och prata om fina minnen av dig. Minnen vi alla kommer att bära med oss för alltid.

Jag har även frågat om lov att göra en sak som jag vet du funderade på att göra här i slutet. Och jag kommer att slut föra det du ville göra, som du inte hade ork att göra.

Jag vill att du ska vila i frid nu och jag vet att du är på ett bra ställe nu. Troligen snyggaste ängeln i himmelen oxå   

Älskade älskade Helen jag vill be dig om ursäkt för att jag inte fanns där då du behövde mig som bäst, men jag visst inte. . . . . . och nu måste jag lära mig leva med det.

Vi är många som saknar dig och vi kommer att minnas dig som en av dom tappratse soldaterna på denna jord.

Sov så gott nu älskade gumman och du ska veta att vi aldrig glömmer dig