Hej på er alla och bloggen   

Onsdag och jag har nu ikväll hunnit varit hemma en HEL vecka och det är både roligt och konstigt. Roligt för att man har kommit i gång med jobb, livet och urinvägsinfektion och konstigt för att även kramar och mys blir mindre.Men det är ju så det är. Micke är jämt när jag kommer hem från något  över gullig med mig, och när allt återgår till det vanliga vill jag bara hålla kvar det.

Men det gåt ju inte, det vet jag ju själv oxå.   

Iallfall så har jag idag sjukskrivit min mys Rebbe. Hon är förkyld som bara den så idag blir det sova och mamma ska fara och köpa glass och halstabletter.   

När vi nu lix pratar om barn så har jag lite funderingar och åsikter. Satt och lyssna på "pappa panelen" i tv4 . Idag var ämnet " självkänsla"-

Hur vi som vuxna skulle ge våra barn en bra självkänsla. En viktig fråga och en sak som vi alla föräldrar vill att våra barn ska ha.

Men hur ska vi nu fixa detta som vuxna?

Papporna började rabbla en massa konstiga saker? Hur man prata med barnet. vilka frågor man ställer barnet, man ska vara med barnet en viss tid varje dag, man ska ställa frågor som ger dom en möjlighet att få berätta HUR dom känner i själen och be dom berätta ??

Tex:  Kalle 5år kommer med en teckning och visar den.

-Men oj vad fin tycker jag , vad känner DU när du ser den och hur tänkt DU när du ritade den ? Vad hade du för tankar när du ritade?   

Jag skulle säga så här:

Men så fin teckning, skulle jag kunna få den ?

Man skulle tydligen oxå inte ställa samma frågor dag ut och dag in som tex, vad har du ätit idag på skolan?, hur gick det i skolan idag? , utan man skulle ge barnen en möjlighet att kunna utveckal ett svar och att dom förstår att vi bryr oss och inte bara frågar för att vi måste?

Allså vad är allt det anyliserande vi vuxna håller på med? Jag måste säga att jag tycker att det verkar som man ska analyseras allt nu förtiden. Allt barnen gör ska studeras, utvärderas och rekomenderas? Vart tog självtänkade vägen?

Man hör hur mammor/ föräldrar frågar sönder sina barn om ALLT ! Barnen ska vara med på allt, barnen ska tycka att allt man gör är intressant och man ska prata med barnen om allt.

Jag tycker inte att det är så himmla konstigt att våra barn mår sämre och sämre här i samhället när vi vuxna ska hålla på att blanda in dom i vuxen världen. När vi ska hålla på att betygsätta dom i allt.

Kan inte bara barn få vara barn? Måste barn vara med över allt? Måste barn ha en åsikt om allt? MÅSTE vi vuxna föröka få våra barn att bli mini vuxna, när dom är BARN ? 

Det är VI vuxna som rår för att våra barn mår dåligt. Det är världens ÖVERANALYSERIG. BEDÖMNINGAR, STORA KRAV, FÖRVÄNTNINGAR och framför allt betygs sättnignar som gör att våra barn har så jävla stor press på sig själva att det verkligen inte är konstigt att dom mår dåligt. Att dom sedan ska måsta komma hem till en frågan förälder som ställer massa frågor som ska utvecklas analyseras.

Nä vad hände med att bara kram om barnen, en puss på pannan och en varm fam att krypa in i OM dom vill?

Jag lovar att barnen känner sig lika älskade och får lika stor självkänsla om vi bara visar att det är okej att man inte kan vara BÄST på allt.

För som samhället ser ut nuförtiden ska våra barn vara bäst i skolan, vara snygga, ha bra betyg, många kompisar och vara socilat utåtriktade och gärna ha ett intresse på sidan om oxå ???

Hur fan ska dom hinna med allt ??

Nä låt barnen var barn och låt dom börja tänka lite själva, låt dom göra fel och låt dom veta att världen inte är perfekt och att det är okej att inte vara perfekt i allt