Hur ska man förbereda sig på att begrava en vän?

I morgon är det Helens begravning och jag känner en olust känsla in för det. Inte för att jag inte vill gå dit , utan för att det känns konstigt och man har inte riktigt fattat vad som har hänt.

Fortfarande kan jag tänka tvärrt att hennes cykel ska stå utan för jobbet, fortfarande kan jag titta upp mot där hon bodde sista tiden och kolla om hon är hemma.

Men i samma sekund kommer verkligheten till mig och jag vet ju att hon inte finns längre hos oss.

Nu när jag har varit i Chile har jag kunnat skjuta undan tankar och känslor, troligen för att jag förknippar inte henne på platsen Chile. Men direkt man komme hem känner man att inget är riktigt som förr.

Hon kommer att fattas mig länge och jag kommer nog att fortsätta tänka att hennes cykel och hon ska komma runt hörnet länge.

Idag har jag varit och köpt handroser till oss på jobbet och i morgon är det dagen som är den sista chansen att säga adjö.

Det kommer att vara en jätte fin begravning är jag övertygad om, men OTROLIGT jobbigt för alla inblandade.

Så ikväll blir det att FÖRSÖKA förbereda sig så gott det går.

Men det hade varit mycket roligare om denna dagen INTE  fanns ! Och att våran fina Helen FANNS