Himmel eller helvete ? Finns det något sådant? Jag vet inte men just nu har jag tungt att andas. I onsdags kväll ringer min brors tjej mig på messenger gråtande och berättar att min mamma har avlidit plötsligt och oväntat i hemmet.

Hon har fått en massiv hjärtinfarkt på förmiddagen. Min brors tjej hittar henne och på börjar hjärt och lungräddning. Ambulansen kommer och dom får igång henne för några minuter, men hon får en till och sedan vaknar hon inte mer  

På grund av denna pandemi, så ska allt gå väldigt fort och redan på kvällen var det en likvaka. Och igår begravdes mamma. 

Att sitta på andra sidan jordklotet känns förjävligt jobbigt. Att inte kunna prata deras språk och kunna trösta och sörja med mina syskon är riktigt tungt. Men dom har gjort allt för att jag skulle ha en möjlighet att vara med på messenger och få se förloppet. I onsdags kväll fick jag se mamma i kistan och igår fick jag vara med på begravningen när dom jordfäste henne.

En otroligt jobbig känsla att höra mina syskon skrika ut sin sorg och se min bror stå på knä och skrika efter mamma. Jag gick sönder av saknad av att inte kunna vara där. Min sorg att inte kunna ta farväl av henne gör så himmla ont. Att inte kunna dela den med någon och att inte kunna vara där för mina syskon.

Jag har fått 12 år med min mamma och jag är otroligt glad att jag hann träffa henne. Att hon bjöd in mig i den värld jag föddes till, men inte har levt i. Men jag har fått en del av den världen och jag är så glad att jag har fått mina syskon. Att hon behandlade mig som sin sotter när vi träffades, att hon kramde mig och strök på mig över håret. Jag kan komma ihåg hennes lukt och jag kan höra hennes röst. Men att hon skulle gå nu är otroligt svårt att förstå när hon inte var så gammal. Hade det varit möjligt hade jag åkt ner till Chile nu, men i den här Covid tiden så går det inte och det känns förjävligt jobbigt.

Jag kommer att leva på mina minnen med dig mamma och jag kommer att fortsätta besöka min älskade syskon du gett mig. Men du fattas mig och det gör otroligt jävla ont i mitt hjärta att jag inte fick mer år med dig   

Jag älskar dig mamma och du kommer alltid leva i mitt minne .....

här kommer bilder får vårt första möte 2010 när du kom in i mitt liv.

Jag vill tacka David som gjorde detta möjligt för mig och jag vill tacka mina syskon som välkommande mig i familjen med öppna armar   

Vila i frid lilla mamma   

Det finns två männsikor som jag är så glad att ni burit mig dom här dagarna. Micke och Rebecca. Utan er hade jag nog lagt mig ner och inte klivit upp. Ni har tröstat mig och ser till att jag orkar kliva upp och min lilla päls boll. Hundar kan trösta fast dom inte kan säga nått.

Jag kommer att ta mig igenom denna sorg, men det kommer att ta en liten stund.