ÄNTLIGEN!!!!! Nu har jag kommit hem och det är sån otroligt lycka. Jag vill börja med att tacka alla mina vänner och släkt som tänkt på mig. Jag har suttit här nu och funderat på hur jag ska kunna berätta denna resa för er utan att den blit tre sider lång....  Men jag ska börja med i detta inlägg att berätta slutet, för jag förstår att ni vill se bilder oxå. Jag har bilderan men måste fixa lite med dom, så den långa berätterlsen kommer senare idag eller i morgon.

Ja men om vi säger som så så började det i lödags. Då var jag hos min syster i Santiago och min mamma hade följt med ditt. Till en börja vill jag att ni ska förstå att varan standard här i sverige är OTROLIGT bra. Vi har rent, saker och framförallt värme i husen. Där nere är det kallt nu och jag har inte sovit utan kläder på två veckor, och då överdriver jag inte. Men iallfall så i lördags så fick jag fruktsvärda mag smärtor. Det känndes som jag fan skulle gå sönder... diarre och kunnde inte äta någonting. Tur nog kunnde jag drick lite. Hela dagen låg jag i sängen och vred mig nästan, försökte stigupp och vara trevlig i mellan åt men det var inte många minuter. Söndagen eskalerade detta och jag fick ont i hela tarmsystemet. När jag var på toa på morgon komme det blod i avföringen och jag vart skit rädd. Kalla mig löjlig eller något om ni vill men jag fick dödsångest och tänkte detta går inte. Jag hade så himmla ont jag nästan inte kunnde stå rätt upp och kunde nästan inte sitta häller. OCH TILL RÅGA PÅ ALLT SKULLE VI FLYGA HEM. Ni ska nu veta oxå att jag fick ett samtal från Micke att Rebecca hade brytit handleden och var tvungen sövas. Mer visste jag inte så jag ville bara hem till henne. Tåraran rann i min ensamhet och jag nästan ångrade att jag där jag var. Men jag tog mig samman och tänkte att jag MÅSTE klara detta och ta mig hem hel och vid liv. Så mot flygplatsen och mamma och min syster och hennes familj följde oss. Jag hade så himma ont och tänkte bara på Rebecca och ville bara hem så jag tog ett farväl av mamma och hennes familj och sedan steg vi på planet. Vi startade Santiago och Brasill (Denna resa tog 4 tim), från Brasill till Paris (denna resa tog 10tim), från Paris till stockholm (denna resa tog 2tim). När vi kom till Paris trodde jag verkligen inte att jag skulle klara mer, Men tur att jag hade med mig världens snällaste rese sällskap David. Han bar min väska och fixade så gott han fkunde och lät mig sitta och vila så mycke som var möjligt. Tack David för att du fanns där. Men jag tänkte bara på att jag måste ta mig till svergie så fort som möjligt. Sen var det ju inte bara denna res tid utan vänte tid oxå. Men vi klev på planet mot Sverige och jag försökte bara gilla läget och andas lungt. Till slut landade vi i Sverige på måndag kväll vid 22. Micke hade varit jätte oroligt och ringt runt och kollat vad jag skulle göra. Så när jag slog på min telefon i Stockholm stod det bara att jag skulle fara direkt till akuten och att blod i avföringen inte var att leka med pluss att jag inte ätit något sedan lördag, plus att jag näsan inte fått i mig mer än kanske tre glad vatten under resan. Så att så vart det. Jag tog en taxi till Danderyds akutmotagning. Vart väl inte så himmla mycke sakt utan att det var då ingen blödning i magen som var livs hotande så jag fick fara tillbaka på flygplatsen och intevänta mitt sissta flyg hem på tisdag morgonen. Men dom sa ju att jag var tvungen uppsöka läkar hjälp direkt jag kom hem. Så så vart det. kom hem i går morse trött, otroligt jävla ont och en fruktansvärt längtan efter min familj. Tyvärr hade jag ju längtat eter god mat godis och mys men det vart en hel kväll på akuten....men jag fick då vara med Micke så det var helt ok. Dom vet inte riktigt än vad det är men dom har tre misstankar. Blindtarmen, sarmonella eller en typ av allvarligt magsjuka. Fick åka hem igår med order på att komma och ta mer prover idag. Har varit och gjort det och idag känns det mycke bättre. Kan just nu stå upprätt och gå igen....känner hur mitt liver kommer sakta tillbaka. Men tråkigt nog kan jag inte jobba i helgen som var tänkt. Men just nu är jag bara glad för att jag inte har kramper i magen, jag har ont men jag har då kunnat äta en hård macka i dag. ÅÅÅ jag glömde ju att berätta hur fint Micke gjort när jag kom hem. På bordet var det utlagt godis i en hjärt form och i det stode det I LOVE YOU, sen hade han köp hem allt som är bra för magen och varit på apoteket och inhadlat allt dom har för tarmflora och vätske ersättning.....Du är verkligen en underbar man Micke och vi är nog gjorda för varanndra. Älskar dig.