Hösten närmar sig med storm steg. Det blir kallare och kallar för varje natt. Jag vet detta för att jag jobbar natt och har tillfälle att gå ut och röka på natten. I natt var det så kallt att jag nästan trodde att det var frost på bilrutan.

Hösten är en jobbig period för många. Ibland undrar jag varför. Varför finns det någon som kallas höst depretion? Själv har man väl råkat hammna där någon gång. Detta år kan man väl säga har varit JOBBIGT! Från början till nu. Man har simmat och simmat för livet för att orka med saker som man egentligen inte änns vill ta i. Och tyvärr så har det som aldrig upphört. Det bara fortsätter och fortsätte, verkars som ALDRIG ta slut på detta simmande.

Känner väl av lite ångest mellan åt och jag försöker med all min kraft att hitta andledningen till detta. Vet inte men förmodligen börjar allt dra ihop sig och snart sätter det hårda arbetet igång och jag vet inte hur jag ska handskas med detta.  

Jag funderar och funderar på hur jag kan ta den lättaste vägen, men det finns ingen sådan väg att gå. Jag hoppas bara att vägen jag ska gå på verkligen är värd i slutändan. ska försöka ta en dag i tag och inte tänka på så mycke framtida saker. För vissa saker kan man ju inte rå på. Alla har sina egna problem och ingen har en dans på roser. Försöker verkligen inntala mig att detta är livet och man måste ha motgångar och tuffa beslut för att kunna uppskatta dom fina studerna. Som jag säger till Rebecca...

-MAN KAN INTE HA ROLIGT JÄMT!