GREAT !!   

Jag är trettiofem år och har fått (igen) en gigantisk inombordare på hakan     Det är som ett nytt berg ska komma ut. Bli jävligt irri på detta när  det alltid verkar som det kommer läggligt till man ska på fest eller när man är bortbjudna.

Bör nog försöka att börja cykla i tid till jobbet idag, trolign tar denna "supernova" upp mycket vind   

Igår kännde jag en minder eller ganska stor besvikelse/ frustration.

Julen närmar sig och detta eviga flängande och dena eviga fråga om vart ska vi var? Här i familjen brukar vi göra så att vi är varannat år med Mickes släkt och varanna år med min mamma.

 Förra året var vi hos Mickes pappa i Innansjön. Min storebror var med oxå  eftersom ingen annan verkar bry sig om honom längre.

Min far har ALDRIG firat julafton med sina barn sedan han träffade sin sambo ( det vill säga minst 19 år sedan)Det har tydligen alltid varit en självklarhet att fira med hans nya familj.  Min mor firade förra året med sin (nya) gubbes son och familj.

Nu igår komme min mor förbi med (ursäkta) gubb j----n. Frågan komme på tal om julen och jag fick till svars att det var en SJÄLVKLARHET att dom skulle vara med hans familj och barnbarn  (HALLÅ !!! MAMMAS BARNBARNBARN DÅ?) Jag ser att min mor blir lite fundersam och börjar försöka få honom att säga att VI kanske kan oxå komma till hans son ....!!!!

Jag känner att allt bli fel och skyndar mig att säga att det tror jag inte vi gör för vi har ju oxå Rolf att tänka på (men känner en frustration att jag och min familj inte är något som är en självklarhet att omgås med).Dessutom skulle det komma fler till hans son.......

Nu är det så att jag inte änns omjag är ledig denna magiska dag.

Men ändå kan jag inte låta bli att fundera vad som har hänt?? Finns det ingen av mina föräldrar som är intresserade av oss och DERAS ÄNDA barnbarn? Låter kanske jävligt löligt, men kan fan inte låta bli att verkligen känna det så.

Sedan allt med min bror.... jag tar hand om han och hjälper han att kunna leva sitt liv så bra som är möjligt. Min föräldrar har som glömmt att han finns och att han har speciela behov?? 

Jag har pratat med han om detta och han har inte lätt för att utrycka sig verbalt , men han sa till mig en gång att han blir ledsen för att hans mamma inte ringer så ofta nu mera eller kommer och hälsa på honom. Det skär i mitt hjärta när jag hör honom säga detta och försöker föklar att mamma har ju en sjukdom som gör att hon inte kanske alltid kommer ihåg att ringa, men hon tänker på oss säkert.

Nää detta med julen börjar känns som man måste öppna ett nytt kapitel snart, göra sig nya traditioner. Varje år har vi varit typ två dagar för jul till min far, jul afton hos någon, jul dagen hos min mor osv ja vi har flängt hit och dit och allt har nästan kännsd som ett tvåg, att det ska vara så man gör när man har separerade familjer.....

just nu känner jag att NÄÄÄÄ jag tänker inte dansa efter alla andras pippor längre.

I år vill jag dansa efter min egen pipa och jag tror att vi skiter i allt med flänga runt. Jag kommer att bjuda hem alla en dag och fira jul med dom, och passar det inte den dagen så då får det vara. OM jag är ledig julafon har vi funderat på att ta in på något hotell och bara fira vi och Roffe. Äta gott och bara ha lung och ror....

Det är dags att vända blad och inte titta bakåt något mer. Då tiden har varit och nu kommer framtiden.....