God dag min lilla blogg och läsare   

Idag har jag gjort något jag skulle ha gjort för länge sedan (tror jag) . Något jag har haft dåligtsamvete för, något jag har varit rädd för, men något jag har tänkt på mycket.

Jag har varit till min styvfar och hälsat på. Han bor nu mera på ett bonde och jag har inte hälsat på han på flera flera månader. VARFÖR har jag inte det ?

Kanske för att allt har blivit så himmla konstig, kanske för att jag försökt få ihop min egen vardag och ångensten har bara vuxit med tiden. Det känns lite som jag har skuld till allt som hände och att jag har övergivit han, men egentligen har jag ju inte det. Det är ju inte jag som har skilt mig från han.....men samvetet finns där och jag vet inte rikgit hur jag ska bli av med det. Jag vet att han har det bra där han är och han har två fantastiska döttrar som ser till att han har allt han behöver.

Men idag gjorde jag det. Jag och mamma for och hälsade på. Det känndes så himmla roligt att se han, att krama han och få en stund med han. Han vart glad och jag hade med mig lussebullar. Vi pratade en stund och var där medans han åt lunch.

Innan vi gick kramade jag han hårt och sa att jag kommer tillbaka, och nu har jag lovat han det och det  är ett löfte jag måste hålla. Och det får verkligen inte dröja flera flera månader till nästa gång. Denna man har ju funnits i min hela uppväxt. Han har ju verkligen varit min "stand in" pappa.

Nää nu ska jag verkligen försöka ta mig tid minst en gång i månade och fara till han. 

Att göra något för andra är skönt och det skulle känns så mycke bättre för mig oxå.  

Jag har klättrat över ett hinder idag och jag ska fortsätta klättra.