God kväll läsare och bloggen.  

Idag är det den 9 april och för exat 18 år sedan födde jag mitt första barn. Alla vet ju nu vi detta lag att jag har förlorat ett barn Oliver. Alla har förmodligen läst om när jag förlorade han, men idag tänker jag berätta för er när han komme till världen.

Jag var 16år och rätt rädd kan jag lova. Hela graviditeten hade det varit en del små problem, lite blödningar och en del sammandragningar. Oliver är en manad förtidig född. Jag bodde ju hemma hos mamma och Ove. Jag och Olivers pappa. Kommer ihåg att fram mot kväll sidan satte det igång och vi åkte in. Fick sätta mig i en sådan där ctg kurva och det vissade ju att allt var på gång. Vi vart inledda i ett rum med två sängar och barnmoskan sa att jag skulle försöka SOVA för detta kunnde ta tid, efter som jag var en förstagångs föderska.

Men om det var så himmla mycke sova vet jag inte. Verkarna satte igån rätt ordentligt och vid 1 tiden fick vi komma in på ett förlossningsrum. Ja ha sa en barnmoska "om några timmar så har nog bebisen kommit" så log hon. Känndes hur konstigt som helst. Skulle verkligen jag som bara var 16 år göra detta nu??? Men väl inne i rummet föll sig allt naturligt och alla var så himmla snälla med mig. Dom sissta två timmarna så var värkarna rätt starka. Dum som jag blir när jag ska föda barn så VÄGRAR jag ta bedövninga av något slag, inte änns lustgas. Knystnigen varade kanske ca 40 min. Jag kommer ihåg så väl att trots att Oliver var en månad förtidig så var han inte super liten, så han fastade med axlarna och dom fick som vrida ut han.....

Gjorde super ont, men så fort ha nvar ute kännde jag bara KÄRLEK  

Han hade mörkt och mycke hår han vägde 2845 g och var 47cm och klockan var 4.34 på morgonen en söndag. Jag ringde direkt till mamma och berättade.

Hon vart så himmla glad.

Alla var vi så himmla glada att han komit till världen.  Efter typ ett dygn började han rycka i kroppen och han fick åka ner på barnadelningen. Sedan komme verklegehetn i kapp oxx sakta men  säkert, mer och mer problem uppstog och lyckan förbyttes i förtvivlan.

Men trots allt detta ÅNGRAR jag inte en ända dag av min tid med han. Visst det var säkert jobbig men den glädje han gav mig kan jag känna än idag.

Så därför vill jag utbringa ett stort gtattis min älskade Oliver. ÄVen om du finns i himmelen så tror jag att du får tårta och presenter av släktingar.

Jag hade köpt en tårta idag som jag skulle göra och fira dig men mamma hann inte. Vi har varit i Innansjön hela dagen och jag var t vungen fixa mat och sedan vila för jag jobbar i natt. Men tårtan ska jag göra i morgon.

KRAM PÅ DIG GUBBEN