Hej tillbak med ett vanligt flams inlägg då.

Onsdag och jag ska jobba idag mellan 12-21    Känns fantastiskt roligt att träffa mina kollegor igen.

Jag måste säga att jag tror jag har hanmnat i väldens bästa grupp människor. Vi är en enda stor familj. vi kan bråka , skratta och vara ledsna tilsammans. Mina kollegor gör faktiskt min dag många gånger och det är jag jäkligt glad för.

Idag har jag en vilo dag från gymet. Så jag har bara latat mig hela morognen och plinkat på datorn.

Var ut tvärrt och rökte och inser att nu är det dax att slå in murrvan nu. Inte bli kall om den för då kommer det en UVI på posten.

Kollade in vad ska skrev för exat ett år sedan. Tydligen på denna dag då jobbade jag första dagen själv på Nordanå OCH jag hade tydligen redan då dragit på mig en UVI   

Så detta år ska jag bunta in murrvan, måste leta åt min luddmurrv som jag har på sadeln? Den har varit borta ett tag nu och det KAN finnas en möjlighet att jag glömt den ut och någon har tjuvat den   

Men ska göra ett försök att ta mig in i "vi stoppar in vad som helst" garderoben och hoppas på det bästa.

Jag gillar inte att rota i den för att ibland när jag tagit ut allt för att hitta en grej så ryms inte allt när jag plockar tillbaka det ??  

Ja så det är min dag idag.

Söka saker, vålda in saker, jobba och krama på mina gammlingar !

Kram på er till nästa gång   

God morogn alla läsare.

Senaste tiden har jag funderat på en sak.

Vi männikor har ju en massa krav på oss. Redan från unga år så börja kraven att pocka på. Det kan vara i olika former. Dom allra flesta männikor uppfostras till att man ska var snäll, duktig,framgångsrik,om tyckt osv.

Detta är ju kanske ganska bra saker att ta med sig från en uppfostran, MEN som det har börjat se ut nu i samhället så blir det mer och mer psykisk ohälsa blandfolket. Självmorden ökar, barnen mår sämre och sämre, folk lider av uttmattnings syntom, ångest och orkeslöshet.

Vad beror detta på då ? Det kan ju vara ganska inudiviellt från männsika till människa ,MEN alla har en gemensam nämnare och det är att livet vi lever nuförtiden är för "upp speedat" !

Vi hinner inte känna efter vad VI vill, vi vågar inte säga ifrån när något är fel. För så gör man ju inte, man ska ju vara snäll och inte sticka upp. Allt ska vara så bra och alla ska le och vara glada.

Vi människor strävar mot en perfektion av livet. Allt ska vara fint, förhållande ska vara lyckligt,du ska vara perfekt, jobbet ska man vara tacksam för, dina barn ska vara perfekta, man ska hinna en massa saker.

Vi matas med att man ska vara tacksam (inte gnälla) för i andra länder har dom det dåligt. Att må psykiskt dåligt är en skam fortfarande idag i samhället. Ett ämne folk inte gärna pratar om, ÄNDÅ så går folk in i väggen hela tiden runt om oss.

Jag var på en utbildning förra veckan som kommunen höll i. Visserligen var den helt okej, MEN det hela gick ut på att man ska sluta gnälla och vända sin gnälliga ton och tanke till en positiv ? ?

Detta kännde som ett STORT HÅN till oss som jobbar med dagliga problem som finns inom vård och skola på grund av alla JÄVLA besparingar.

När ett problem återkommer hela tiden och när man FÖRSÖKT på tala det högre upp och ingen lyssnar så till slut kan man inte vända negativa tankar till dom bättre.

Att ha en personalbrist och slita på den personlet till max gräns är egentligen orimligt och  omännskligt.

Folk vågar inte säga ifrån ordentligt, vi är matade med att vi ska vara SÅ TACKSAMMA att vi har ett jobb!

Till vilket pris har detta " duktighets dumheterna" ?

Varför vågar man inte bli förbannad? Varför ska man var så NORMAL som möjligt?

Varför får man inte var en lat mamma ibland?

Allt mer tycker jag att ordet VARFÖR snurrar runt i skallen och man tänker ofta att , varför gjorde jag inte så, eller varför sa jag inte så ?

Att sträva mot en PERFEKTION är ORIMLIGT och OHÄLSOSAMT !

Vi borde sträva efter att göra det MAN mår bra av och inte vara andra till lags på ens egen bekostnad. Följa en känslor och lyssna på kroppen.

Sluta upp att vara så himmla tacksamma jämt för att andra kanske har det sämmre. Ta vad man har rätt till och skrik ifrån när något känns fel!