Idag är jag det...jo för Micke har farit och paddlat kanot med sin bror Jörgen. Dom ska vara med i en tävling...hahahah 5 hela mil ska dom paddla och ingen har gjort det förr.....  

Men jag måste berömma dom för att dom gör det endå. Så nu har jag sovit fram till kl 10 och det var SÅ skönt. Nu sitter jag och Rebecca här och funderar på vad vi ska hitta på. Så jag har gett henne förslaget att fara och prova lite examens kläder. Man kan väl söga att hon är sådär peppad. Allt blir ju så mycke jobbigare med hennes gipsade arm. Men det blir nog det. Sedan blir det nog att träffa Lena och Anette ( en gammal vän) som kaske skulle komma hit idag.  

Tycker så himmla synd om Min gammla vän....hon ligger just i en separation och mår inte bra. så vi ska försöka hitta på något idag så hon får tänka på något annat än livet just nu.Ikväll blir det grillning hos Linda och Jörgen om gossarna kommer sig i mål någon gång. Tror jag ska försöka komma mig till Finnfors och se när dom går i mål i dag.   

Undra om jag ska göra banderoller och fixa en hejar klack till dom hahahaha nä skojade bara.....

Nä nu klä sig och fara mot stan.

Kram på eralla så hörs vi sen, förrhoppnings vis med bilder....

Hej hej , jag ligger lite efter just nu. Men som ni vet har jag haft ont i magen och så har jag varit med familjen. Men nu har jag kollat igenom korten och nu tänkte jag berätta hur allt gick där nere. Kan ju inte skriva allt men jag förstår att alla är intresserade hur det var i ögonblicket då jag och mamma träffades....så jag börjar nog den morgonen.  

Jo det var ju då en fedags morgon vi skulle träffas i Conception. vi kom dit kl 6 på morgonen med buss som vi åkt hela natten. Senam i santiago hade fixa ett hotel åt oss som vi skulle kunna få vila på fram tills vi skulle träffa mamma kl 10. så vi tog taxi till hotellet......  Men gud förbannat hur det såg ut !!!! först ska ni ju vata att det är ju där jordbävningen har varit som värst, så det var ju MÅNGA hus som rasat. Men för att ni ska förstå så såg det förgävligt ut och kallt. Vi skulle få vårat rum efter 12 , men skulle få komma till ett rum och vila lite om vi ville. Rumet var längst upp och ju längre upp vi kom ju mer sprickor var det i väggar och golv.... sedan leda han in oss i ett rum somvar en byggarbetsplats....här kommer jag att dö om det kommer ett till skalv nu tänkte jag och David han bara skarattade.....  

Efter en stund fick vi vårat vanliga rum. Visst det var bättre men toa dörren var borta typ halv...roligt när vi skulle ha samma rum. Men men ...Iallafall så kolckan gick och när hon var halv tio då började vi går mot kontoret där vi skulle möta mamma och tanten där. När vi kom fram sa jag till David att jag var tvungen röka innan vi gick in för jag var så nervös. Medans vi stod där ute säger David...Du där kommer din mamma coh din syster och bror. ....   Jag vart alldeles konstig och vände mig bort för jag vågade inte titta. Så när dom kom närmare började ju förståss David prata med dom och frågade väl om dom skulle träffa mig. Jo svarade mamma....ja här är hon sa han....Jag var ju tvungen att vända mig om då och det vart alldeles tyst runt om oss kände det som och tiden stannade......  

Vi kramade varanndra och grät nog nästan allihop tror jag. Men visst det var ett konstig ögonblick att få se sin biologiska mamma. Sedan gick vi in på kontoret och väntade på tanten som var sen, så vi han prata en del och jag gav mamma albumet jag hade med mig.

Här är då min bror från vänster, min syster, mamma, jag och min syster son. Efter mötet gick vi och tog en lunch och David fixade så vi inte behövde sova på detta skit hotell vi hade tänkt. Min mamma hade så litet att vi inte kunde sova där utan vi fick sova hos min syster. så vi bestämde oss för att följa med till dom i den lilla s taddom bodde. Det tog två timmar med buss. Sedan gick dagarna av sig själv vi umgicks grillade i bergen lärde känna varandra. Jag och min sysser kom varandra rätt nära och jag kommer verkligen att sakna henne mycke. Jag kommer att sakan mamma oxå men hon är en okännd människa för mig. Det är nog på ett annat sätt för henne än för mig. Hon kommer ju ihåg mig, hon har fött mig och tagit hand om mig. Hon har nog känslor som vakande till liv för henne. Men för mig känns det inte riktigt så. Jag känner som ingenting för henne annat än att jag förstår ju att hon är min rikgtiga mamma. Men man får försöka bygga upp något med tiden. Jag kommer att försöka håla kontakten. Men först ska jag gå en spansaka kurs....         

Efter några dagar åkte vi ju till baka till santiago. Jag hade ju en syster där oxå...Sandra. Mamma vill ju så gärna följa med dit så jag betalade hennes resa dit och vi åkte dit. Vi kom dit trosdag och var där tills på söndagen när vi åkte hem. Tyvärr så mådde jag ju få dåligt på lördag och söndag så jag han ju itne vara så trevligt , men jag tror dom hade översend med det.

Det här ärju då Sandra, hennes kille och mamma. Även hon var otroligt glad av att få träffa mig. hon hade alltid sett Arazelli som sin stora sysster, men hon sa att när hon träffat mig förstår hon att det var jag som var STORA syster...hahahahah hon är ju bara 24 år.....

Dagar gick därmed och till slut var det dax att åka hem till verkligheten...

här är vi då på flygplatsen och alla följde med och tog farväl. Mamma grät och frågade när jag skulle komma tillbaka......Jag kommer att komma tillbaka det lovade jag. Stora krama vart det och sedan började den helvetes långa färden hemåt. Men vad jag längtade hem.....

Om man bortser nu från allt som hände på vägen hem så när jag klev in i mitt hem så kännde jag bara frihet, kärlek. Min underbara man har verkligen ansträngt sig förr att jag skulle känna mig välkommen hem. Blommor ,balonger, godis, mediciner, kärleksbrev......TACK GUBBEN FÖR ATT DU FINNSDÄR NÄR JAG BEHÖVER DIG...Och du har nog rätt...jag vet inte hur mycke du älskar mig....börjar förstå det nu.  

Och så vill jag säga TACK till David som har gjort denna resa möjlig för mig. Utan dig hade det inte gått....Tack så hemskt mycke David.....

ÄNTLIGEN!!!!! Nu har jag kommit hem och det är sån otroligt lycka. Jag vill börja med att tacka alla mina vänner och släkt som tänkt på mig. Jag har suttit här nu och funderat på hur jag ska kunna berätta denna resa för er utan att den blit tre sider lång....  Men jag ska börja med i detta inlägg att berätta slutet, för jag förstår att ni vill se bilder oxå. Jag har bilderan men måste fixa lite med dom, så den långa berätterlsen kommer senare idag eller i morgon.

Ja men om vi säger som så så började det i lödags. Då var jag hos min syster i Santiago och min mamma hade följt med ditt. Till en börja vill jag att ni ska förstå att varan standard här i sverige är OTROLIGT bra. Vi har rent, saker och framförallt värme i husen. Där nere är det kallt nu och jag har inte sovit utan kläder på två veckor, och då överdriver jag inte. Men iallfall så i lördags så fick jag fruktsvärda mag smärtor. Det känndes som jag fan skulle gå sönder... diarre och kunnde inte äta någonting. Tur nog kunnde jag drick lite. Hela dagen låg jag i sängen och vred mig nästan, försökte stigupp och vara trevlig i mellan åt men det var inte många minuter. Söndagen eskalerade detta och jag fick ont i hela tarmsystemet. När jag var på toa på morgon komme det blod i avföringen och jag vart skit rädd. Kalla mig löjlig eller något om ni vill men jag fick dödsångest och tänkte detta går inte. Jag hade så himmla ont jag nästan inte kunnde stå rätt upp och kunde nästan inte sitta häller. OCH TILL RÅGA PÅ ALLT SKULLE VI FLYGA HEM. Ni ska nu veta oxå att jag fick ett samtal från Micke att Rebecca hade brytit handleden och var tvungen sövas. Mer visste jag inte så jag ville bara hem till henne. Tåraran rann i min ensamhet och jag nästan ångrade att jag där jag var. Men jag tog mig samman och tänkte att jag MÅSTE klara detta och ta mig hem hel och vid liv. Så mot flygplatsen och mamma och min syster och hennes familj följde oss. Jag hade så himma ont och tänkte bara på Rebecca och ville bara hem så jag tog ett farväl av mamma och hennes familj och sedan steg vi på planet. Vi startade Santiago och Brasill (Denna resa tog 4 tim), från Brasill till Paris (denna resa tog 10tim), från Paris till stockholm (denna resa tog 2tim). När vi kom till Paris trodde jag verkligen inte att jag skulle klara mer, Men tur att jag hade med mig världens snällaste rese sällskap David. Han bar min väska och fixade så gott han fkunde och lät mig sitta och vila så mycke som var möjligt. Tack David för att du fanns där. Men jag tänkte bara på att jag måste ta mig till svergie så fort som möjligt. Sen var det ju inte bara denna res tid utan vänte tid oxå. Men vi klev på planet mot Sverige och jag försökte bara gilla läget och andas lungt. Till slut landade vi i Sverige på måndag kväll vid 22. Micke hade varit jätte oroligt och ringt runt och kollat vad jag skulle göra. Så när jag slog på min telefon i Stockholm stod det bara att jag skulle fara direkt till akuten och att blod i avföringen inte var att leka med pluss att jag inte ätit något sedan lördag, plus att jag näsan inte fått i mig mer än kanske tre glad vatten under resan. Så att så vart det. Jag tog en taxi till Danderyds akutmotagning. Vart väl inte så himmla mycke sakt utan att det var då ingen blödning i magen som var livs hotande så jag fick fara tillbaka på flygplatsen och intevänta mitt sissta flyg hem på tisdag morgonen. Men dom sa ju att jag var tvungen uppsöka läkar hjälp direkt jag kom hem. Så så vart det. kom hem i går morse trött, otroligt jävla ont och en fruktansvärt längtan efter min familj. Tyvärr hade jag ju längtat eter god mat godis och mys men det vart en hel kväll på akuten....men jag fick då vara med Micke så det var helt ok. Dom vet inte riktigt än vad det är men dom har tre misstankar. Blindtarmen, sarmonella eller en typ av allvarligt magsjuka. Fick åka hem igår med order på att komma och ta mer prover idag. Har varit och gjort det och idag känns det mycke bättre. Kan just nu stå upprätt och gå igen....känner hur mitt liver kommer sakta tillbaka. Men tråkigt nog kan jag inte jobba i helgen som var tänkt. Men just nu är jag bara glad för att jag inte har kramper i magen, jag har ont men jag har då kunnat äta en hård macka i dag. ÅÅÅ jag glömde ju att berätta hur fint Micke gjort när jag kom hem. På bordet var det utlagt godis i en hjärt form och i det stode det I LOVE YOU, sen hade han köp hem allt som är bra för magen och varit på apoteket och inhadlat allt dom har för tarmflora och vätske ersättning.....Du är verkligen en underbar man Micke och vi är nog gjorda för varanndra. Älskar dig.

Japp sa ar jag tillbaka i Santiago. Har varit  i fem dagar hos min mamma nu. Vi har bott hos min syster. Hon ar verkligen gullig och vi conectade direkt. Har varit med mamma varje dag och fatt se ett och annat. Hon ar ganska fattig och det var ratt jobbigt att se. Varje natt har det skakat i husen, men man larde sig efter tva att inte bl sa himmla radd. Dom har tagit mig upp i bergen och grillat och vi har varit i centrum och handlat. ag har lamnar minne till alla efter mig och jag har aven fatt med mig minnen. Detta kommer at vara en resa jag verkligen kommer att komma ihag. Alla har varit snalla och trevliga, men det ar ratt jobbigt oxa. Min mamma har berattat hur allt gick till och jag kanner att hon har haft det ratt svart. Men det ar svart for mig oxa, jag kan inte riktigt kanna for henne som jag trodde att jag skulle gora. Visst sa ar hon min mamma och det ar otroligt roligt att ha fatt traffa henne, men hon ar en okand person for mig och jag kaner nu att jag behover vara sjalv och kring min slakt som kaner mig. Langtar verkligen hem till Micke och Rebbe nu. Idag ar det torsddag och pa sondag aker vi hem...ska bli jatte skont....

Ha det sa bra alla nu sa skriver jag nar jag kommer hem

Kram pa er alla

Hej pa er.

Sitter nu i Santiago. Det ar inte supervarmt med varmare an i sverige. Allt har gatt jatte bra. Men satan vad langt det ar hit.....  

Just nu ar det torsdag och vi ska fara in till santiago. Vi var dar en svang i gar men nu ska vi kolla laget ordentligt. Det ar hur stort som hels. Davids mamma bor jatte fint. Pa deras althan har dom vindrover till tak. Igar gick jag och Davids i sakert tre timmar i strack. Ont i fotterna fick man da. Men klart vart det om man vill se mycke. Alla ar jatte snalla och vanliga. Ikvall tar vi natt bussen mot min mamma och imorgon kommer jag att fa traffa henne. Vet inte hur det kommer att bli men spannade ar det.Kanslan att vara har ar helt otrolig, man ser ut som alla andra. manga tror ju att jag kan spanska och tycker nog jag ar hel konstig for att jag inte pratar....hahahahah

Na nu ska vi fara sa vi far se om jag far tag i nagon dator sen sa kan jag skriva mer. kram pa er alla sa hors vi.   

Hej.

Jag skriver detta brev som ett hej då till alla min fantastiska läsare och alla mina vänner som kommer att fundera på hur jag kommer att ha det.   

Jag sitter nu på jobbet och räknar bara ner timmarna.Har fixat med det sissta. Kommer att måsta ringa A.kassan från arlanda.

Så här ser in res väg ut ungefär.

9.50 Skellefteå- Arlanda

17.55 Arlanda- Fraknfort

22-9Frankfort- Brassilien

10-13 Brasilien- Chile   

På ett ungefär så kommer respalanden att se ut så här. Men vad jag vet säkert är att vi landar vid ett i Chile i morgon.  Jag har fixat så jag kan ringa hem oxå. Men jag har bestämt att jag kommer bara att ringa Micke. Och jag undanber mig att någon ringer till mig, när det nämligen är jag som betalar...hahahaha. Så vill någon kolla hur det går för mig så ringer ni Micke. Eller så kollar ni in här någon gång då och då....kommer vi över en dator så uppdatera jag självklart hur det går för mig.  

Det som är bestämt och vad jag vet säkert är att på fredag kl 10 Chilensk tid kommer vi att träffa min mamma i Conceptin. Jag har lovat Micke att ringa när jag kommer fram till Chile i morgon och på fredag efter jag träffat mamma. Sedan kommer jag ju att ringa mer ,men det är vad vi har bestämt iallfall.  

Så nu till mitt hej då till er.

Jag vill passa på att tacka alla människor och vänner son verkligen har stöttat mig i denna resa. Jag tror inte jag har fattat att så många har följt med min resa fram till nu. Känns verklien jätte roligt att så många bryr sig och funderar. Tack så hemskt mycke. Jag kommer att sakna alla er och mina vänner att ringa till. Men jag kommer ju hem. Många frågar ju hur det känns för mig nu. Jag må säga att jag vet inte....detta är så himmla stort för mig så jag vet inte. Just nu är jag bara tom och tankar snurrar och jag fattar nog inte riktigt än att jag ska få träffa min mamma snart. Mycke bilder ska tas och jag ska instruera David på min kamera. Tycker som lite synd om David. Han ska både vara tolk, kamera man, och sällskap...hahahahh  

Nä nu sk jag fika lite frukost och jobba lite. Sedan om 1½ timme slutar jag och då bär det i väg hem och duscha och vänta på Jörgen som kommeroch hämta mig, sedan till David och sedan iväg mot nya äventyr........och ett nytt kapitel av mitt liv.

OM , jag säger OM det skulle hända något så vill jag att ni ska veta att jag inte kommer att tänka på er det sissta jag gör...jag kommer att tänka på min familj, MEN ni kommer inte långt efter det..hahahah. Kram på er alla nu och vi hörs sen när jag kommer hem den 18 maj

Hej då.....      

Söndag. Ja jag kom hem och kröå ner i sängen. Men sov det gjord jag inte. Jag och Micke hade bestämt att vi skulle fara ut och kolla in lite loppisar. Så att så vart det. Men dom började inte föränn kl 10. Så vi låg bara i sängen och kramades och myste tills det vart dags att kliva upp. Jonsa följde med oxå (eller vi följde med han).   Jag gittade två fynd. En sådan här lång munk jacka svart för 40 kr, och den var alldeles ny oxå. Perfekt. Dom kostar ju nya 249 på Gina. Sedan hittade jag tre olika stora ramar, vita och fina för 30 kr. Micke han handlade serie tidningar. en massa jätte gammla och roliga. Väl hemma igen hade jag och han och Rebecca blivit hungriga. Så vi åkte och handlade på X-ett. Vad sitter inte bättre än ett Buremål.   

Hela dagaen har Micke varot vi min sida, för han sa att ha ninte ville missa en sekund av tiden vi hade kvar med varanndra, gull prick. Efter maten var det dags för att lägga sig i sängen. Så vi la oss och slog på Varuhuset och låg och bara slötittade och myste med varandra   

Kl 18 var det dax  för lilla gumman att fara och träna fotboll så då bar det iväg mot träningen och jag och Micke fördrev tiden på ICA Maxi. Inhadlade inte något specielt men lite fralla så när vi kom hem så gjorde vi varma mackort och satt fram för soffan tillsammans allihop.

Sissta timmen hemma med Micke var jobbig. Vi kramades och pussades. Det jobbiga var att se han så lessen. Viss är han glad för min skull, men det kan ju vara jobbigt en då. Själv tycker jag det  alltid är lite jobbigt att lämna dom, jag är ju som en lite hemma människa. Men klockan slog jobb dax så jag åkte iväg. En helt underbar dag med familjen. Men mycke snasck och skräp mat.  

Men vilket tråkigt väder vi har haft idag. När jag slutade så spö regnade..!!!  Och det var kallt och blåste. Fy och tvi. Tog min lilla 360 hem med full värme och åkte hem åt. Mys gubben där hemma hade varit vaken sen kl 5 och vänta på mig. Gulligt av han  . När jag klev innan för dörren tog jag av mig och klev rätt in i duschen för att få upp lite värma. Sedan raka vägen till sängen. Tyvärr så vart det kanske inte så hemskt mycke sova men en stund. Jag hade lovat pappa och Kerstin och Kalle och Molly att komma och fika en sväng för jag ville ju säga hej då till dom och ge dom en kram innan jag far. Så vi 11 tiden så klev vi upp och for och handlade fikabröd och lite snacks till kvällen. Dom kom , vi fikade vi kramades och dom for just vid två tiden. Jag och Micke iväg och hämtade Rebbe på träningen.Varje gång vi varit ut har jag frusit så jag trott att bröstvårtorna ska trilla av. Sedan hem en stun och sedan ut IGEN. Nu var det fotbollen. Vi skulle vara med på en match av Sunnanåtjejorna (allså A-laget) och heja på....!!!!!!  Idetta väder????

FY FAN VAD JAG FRÖS....!!!!!!! Visserligen skulle vio ch äta middag med mamma och Ove på Tatung så vi behövde bara vara ute i 1 timme. Men det räckte för att min kropp skulle frysa ihop...   Jag trodde jag skulle död....

Iväg sedan till resturangen och inte han jag bli varm där heller. Frös ända in i märgen tror jag. Så när vi ätit klart skyndade vi oss hem och klädde av oss och bara mys ner oss i sängen nakna...hahahah jo det är sant. Vad kropps värmen kan göra under... Just som jag hade fått till baka färgen på fingrarna så var det dax att fara till jobbet, så ut igen.... så nu sitter jag här och fryser lite igen.Men men det går väl över snart.   

Jag vill passa på att tacka alla som lyckönskar mig på min resa nu på måndag. kännns verkligen roligt att så många tycker detta är roligt. Tack så hemskt mycke och jag hoppas vi kommer att höras igen när jag kommer hem den 18 maj. Nä nu ska jag sluta sitta vid datorn för jag har så förbaskat ont i ryggen och en axel. Stor kram på er så hörs vi för sissa gången imorgon innan jag far. Sov gott på er alla