Jag reflekterade över mig själv att jag inte komenterat något om det som har hänt i Norge. Varför ? Vet jag inte riktigt, men kanske för att alla andra pratar om det och även jag med andra.

Det är ju verkligen fruktansvärt och ingen fattar nog riktigt hur det gick till och hur dom känner sig.Man kan nog aldrig känna som dom om man inte upplevdet. Det var som när jag for till Chile första gången. När jordbävningen hade nyss varit och jag fick se förödelsen med egna ögon. Men ändå så fattar man inte riktigt hur rädda människor var under tiden det hände. Det händer saker VARJE dag i världen. Och självklart kan man inte rädda allt och alla, men just när det rör sig om svenskar eller nordmän så blir allt så himmla FARLIGT. Visst, vi vet aldrig när det är Sveriges tur. Men jag menar ska vi vara förvånade? Som världen ser ut idag? När folk ska lägga sig i alla andra problem och tycka till om hur andra ska sköta saker. Det är då det blir konflikter och bråk. Så på något sätt får vi skylla oss själva. Självklart tänker man på dom drabbade nu i Norge, men om vi alla skulle ta att tänka efter dagligen hur vi agerar i allt annat oxå kanske. Tänka på jorden, miljöförstörningar, djurplågeri, krig, svält osv. Jag tror ni fattar vad jag menar. Jag säger defenitivt inte att jag är en bättre människa än andra och visst tar man dagen förgivet. MEN en dag har vi inget jordklot och då finns det inga människor, djur, krig, svält, växter. 'Och vem beror det på? JO VI MÄNNISKOR! Så allså idet stor hela så är vi människor våran egen fiende i ALLT! VI utrottar oss själva.