Direktlänk till inlägg 26 februari 2010
Känns fortfarande jätte konstigt. Har nu laggt upp min bild på mamma på min skärm. Ser den varje gång man går förbi.
Så här två dygn efter jag fått bilder och brevet dom skrivit så har jag nog inte rikgit greppat de hela.
Igår var jag tvungen att fara och träna, tänkte att ska skulle springa bort lite oro och springa in lite glädje.
Det är som en bissar känsla man har. Visst är jag JÄTTE glad för att dom har hittat henne, men på samma gång när man läser brevet så ser jag att hon inte har berättat om mig för sina andra barn....
För mig som mamma känns det skit skumt.
Ville hon inte ha mig eller vad var det som hände? Jag vet ju nu att hon har haft det svårt och hon har varit fattig, och jag känner mig jätte tacksam för att hon lät mig fara, men vad hände och vad kände hon.
Tänk om hon verkligen har glömt mig.......
Jag är skit rädd för det svaret. Att hon inte ska vilja träffa mig. Och om det svaret kommer så vet jag att jag kommer att måsta ta mig i kragen och bara gå vidare med mitt perfekta liv som har har haft turen att få leva här i Sverige.......
Men det kommer inte att bli något lättare att ta det klivet tillbaka till mitt liv för nu har jag ju varit så himmla nära och nästan rört vid henne.Det är ju nästan som jag kan känna lukten av henne , men samtidigt inte för jag är inte riktigt där än................
Men jag hoppas på att det inte ska ta allt för långtid att prata med henne om hon vill ha kontakt med mig.
Man undrar ju om hon pratat med min hel helbror nu eller?
Många fråga och få svar....hoppas bara jag får svar någon gång och att det är snart.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 | 6 |
7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
|