Idag har det inte hänt så himla mycke. Jag har tittat på min bild av mamma tusen gånger typ, sedan har jag suttit framför datorn. Vid halv tio rinde jag till min svägerska och hon var ju på väg till stan och skulle shoppa lite, så jag passade på att följa med henne. Vi for mot solbacken och snurrade lite. fikc då syn på min lillesta kille oxå , som skottade för livet.  

Lollo skulle in på systemet så jag följde med, och vem komme inte där...?

Jo min gamle vän Dick. ÅÅ Vad länge sen jag träffade han. Vad roligt det var. Verkligen länge sen.  

Sedan var det hem för att äta lite lunch. Idag vart det thai mat till lunch. Micke fylle ju år igår och jag hade lagat tre rätter till han så det vart kvar så himmla mycke mat.

lite plock och lite lätt städning innan han komme hem.

Sedan vart jag lat som f-n. Orkade inte laga mat idag så jag bjöd lilla familjen på kebab. Mumms kan man säga.

Och Micke hyrde tre filmer. Så efter maten hade vi den nya teckande filmen UPP som Rebbe valde. Så då la vi oss alla i sängen och playade på den. Den var bra.

Som alltid i teckande filmer så är jag tvungen att flänna.  

Vet inte vad det är med mig riktigt , men det är ju så himla sorligt jämt.

sedan var varån fredag kväll slut ,för just nu sitter jag på jobbet och kollar in lite tv.

Natti natti på er alla. Imorgn ska jag på fest, så jag ska försöka ta lite bilder så vi får något roligt att titta på....

Pöss pöss på er alla

Känns fortfarande jätte konstigt. Har nu laggt upp min bild på mamma på min skärm. Ser den varje gång man går förbi.

Så här två dygn efter jag fått bilder och brevet dom skrivit så har jag nog inte rikgit greppat de hela.

Igår var jag tvungen att fara och träna, tänkte att ska skulle springa bort lite oro och springa in lite glädje.

Det är som en bissar känsla man har. Visst är jag JÄTTE glad för att dom har hittat henne, men på samma gång när man läser brevet så ser jag att hon inte har berättat om mig för sina andra barn....

För mig som mamma känns det skit skumt.

Ville hon inte ha mig eller vad var det som hände? Jag vet ju nu att hon har haft det svårt och hon har varit fattig, och jag känner mig jätte tacksam för att hon lät mig fara, men vad hände och vad kände hon.

Tänk om hon verkligen har glömt mig.......

Jag är skit rädd för det svaret. Att hon inte ska vilja träffa mig. Och om det svaret kommer så vet jag att jag kommer att måsta ta mig i kragen och bara gå vidare med mitt perfekta liv som har har haft turen att få leva här i Sverige.......

Men det kommer inte att bli något lättare att ta det klivet tillbaka till mitt liv för nu har jag ju varit så himmla nära och nästan rört vid henne.Det är ju nästan som jag kan känna lukten av henne , men samtidigt inte för jag är inte riktigt där än................

Men jag hoppas på att det inte ska ta allt för långtid att prata med henne om hon vill ha kontakt med mig.

Man undrar ju om hon pratat med min hel helbror nu eller?

Många fråga och få svar....hoppas bara jag får svar någon gång och att det är snart.