Idag är det 15 år sen det hände det som har gjort mig till den människa jag är idag. Har just nu kommit hem, men jag har befunnit mig i lokalerna det hände. Många minnen och funderingar har sussat i mitt huvud. Många gånger förr har det här VARFÖR hände det mig? Just idag har väl inte den tanken kommit utan bara minnen den sissta tiden vi fick med Oliver. Dom sissa dagarn vi mys och julklapparn vi var och köpte....

Det var en snöig dag som presic som idag. När besketet kom och vi fick sitta och vänta i ett lite pytte rum på att dom skulle komma och berätta om han gick att återuppliva eller om dom hade slutat, var hemskt......

Jag  minns att allt vart bara svart och en läkare pratade med mig men jag kunde inte få fram ett ord....

Sen kom dom och tog läkren utan för rummet..... redan då förstod jag att nu är det över......

Och över var det. Allt vart bara tomt tyst och hela världen stannade runt mig. Idag 15 år sen kan jag fortfarande känna den känslan och rädslan jag hade då. Men jag har överlev. Många frågade första året hur man överlever en sådan sak. Man gör det, men jag glömmer ALDRIG tiden jag fick med Oliver. Och det går inte nästan en dag jag inte tänker på han. Och jag ångrar ALDRIG mitt beslut att behålla honom. Jag älskar dig lika mycke idag som jag gjorde då min lilla plutte ängel Oliver....

Mamma tänker på dig och idag har jag varit och tänt ett ljus på din grav.

Här var jag 16 år och mamma. Här var vi hemma hos mormor där vi bodde.

Det här är sissta bilden vi tog på han innan han dog dagen efter.

Olivers kista.... begravnignen var den 22 dec 1995