Ja allt detta på en gång känner jag just nu i denna stund. Igår var det dagen det när Rebecca skulle få ta bort gipset. Gud vad hon varglad för det. Hon pratade hela tiden om att hon skulle raka ut armen och hon skulle och skulle göra en massa saker....   Men jag försökte påminna henne om att hon har ju inte så mycke muskler så jag sa att jag tor inte du kan göra allt du vill göra. Själv har man ju aldrig brytit något och varit tvungen att ha gips, så jag fattade ju inte riktigt självhur det skulle kännas när dom tog bort det.

Jag kan väl säga att det inte vart sm hon tänkte sig. Och själv hade jag inte heller förstått riktigt hur det skulle bli och kännas för henne.

Här har dom just börja med att klippa upp strumpan hon har innanför gipset.

Dom änvände som en mini rondel för att såga upp det. Men den snurrade inte utan den vibrerade sönder gipset, så Rebecca hade nästan svårt att sitta still för att det kittlades så himmla mycke.

Så nu var det bara kvar att lyfta upp armen...... bara och bara. Det var nu det började. Hon fick ju jätte ont och började grina. dom sa att man kunde ha det någon dag för att man är så himma ovan. Sen som sakt så har hon ju inga muskler kvar. Ner på rönken skulle vi och sedan tillbaka för att fräffa läkaren. Efter hon rönkas sig så kunde hon lungna ner sig och det känndes lite bättre.Sedan var det bara att träffa läkaren kvar. Rebecca hade uppfattat från förra läkarbesöket att hon skulle ha kvar spiken i någon vecka till. så när vi kom in på rummet och den gulliga sköterskan förklara att dom ska ta sifftet rasade lilla världen för henne.....  Hon bara skrek NEJ inte idag...!!! Men men man måste ju göra saker iblan fast det inte är roliga. Med möda och stort besvär och en mamma som fick öva lite profilaks andning med henne, så komme stifftet ut. Läkaren sa att det  skulle gå på bara en halv sek, men otruligt nog så satt det ju fast som fan , så hon var tvungen att vicka löst det. Jag för står lillan att hon grinnade för nog gör det ont. Men nu är det gjort och hon var jätte duktig. Men till henns besvikelse så får hon inte sporta för än om en månad till.

Iag händer det inget underhållande för er, jag håller på att tvätta och sedan ska jag fara och jobba lite med gammlingarna. Jag har verkligen längtat efter gammlingarna, dom är så otroligt tacksamma. Så nä nu ska jag ilalite så jag hinner allt innan jag far på jobbet.

Kram på er