Direktlänk till inlägg 13 november 2009
Ja jag vet inte nästan vad jag ska säga eller göra. Just nu så är det lite jobbigt i familjen här och då menar jag inte i min lilla familj utan i den stora. Mammas man är sjuk och fick en hjärtinfarkt förra helgen och ligger kvar på lassa än för att det har till stött andra problem oxå , känns jobbigt för oss nära och fram för allt för han. Min mamma är så överstressad att man undrar hur hon mår, hon är ju en sådan kvinna som ska det är se så bra utåt , men jag tror hon inte mår så bra inuti. Plus att det finns så många olika grejor hon gör som är konstiga för att vara henne, så nu måste vi prata med henne om det här och se hur vi ska kunna hjälpa henne.
Det känns skit jobbigt, men jag fattar inte varför , för det är ju för hennes eget bästa och för hennes man så han får den rätta och bästa vården han kan få för att känna sig trygg. Sen går jag ju bara och väntar på besked från Chile oxå. Frågade i förrgår om hon i Stockholm hade fått mitt brev och om hon skickat det.
Hon svarade att hon fått det men att hon inte hade skickat det än. Hon hade tagit kontat med Chile och frågat om hon kunde skicka ner brevet nu. Vad då fråga kan man ju tycka, är det inte bara att skicka? Jag håller på att vänta ihjäl mig på detta. Men det kommer väl som det kommer. Det är väl ingen ide att sitta och tänka på det här mer. Jag önska jag skulle kunna glömma det här för en tid, men det går ju fan inte det heller. Nä det är bara att sluta tycka synd om sig själv och ställa sig upp igen, det finns ju faktiskt dom som har det betydligt jobbigare än vad jag har det. Japp jag reser mig upp nu och tar första kliven in idet här och hoppas att jag inte behöver ta så många steg innan jag är igenom.
Kram på er alla
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
7 | 8 |
|||
9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 |
18 | 19 |
20 | 21 |
22 | |||
23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | |||||||||
|