Japp nu ska jag dela med mig av något jag provade igår. Det var lätt att göra och det var skit gott.

50 g poppade popcorn

40 g farinsocker

1 msk flytande honung

salt lite grann bara

30 g margarin

1 tsk vaniljesocker

1 krm bakpulver

Slå på ungnen på 125 grader.

lägg popcorna i en smord långpanna

Blanda ihop farinsocker, honung, salt, margarin i en kastrull och låt koka upp i några minuter ( rör om hela tiden) .

ta av kastrullen och tillsätt vaniljesocker och bakpulver och rör ner det ordentligt. Man måste vara lite snabb för det stelnar ganska fort. Sen häller man smeten över popcorna så jämt som möjligt.

Stoppa in i mitten på ugnen i en timme. Rör om varje 15 min.

När en timme har gått så tar man ut dom och lägger dom på ett bakplåtspapper så dom får kallna. Låt inte popcorna ligga mot varandra för då fastnar dom.

Klara, och skit goda blir dom. Förvarad om i en påse eller i en fin glas burk och ta fram som godis.

Japp har nu köp en ny mobil. Min gamla samsung jag hade , som jag älskade har tyvärr bara lagt av med skärmen tvärrt. Från en dag till en anna. Så först tog jag min mammas gammla, men det när inte ok. När man har pratat en stund hör inte mina vänner mig man jag hör dom. Så ni kanju fatta hur många som har lagt på luren och tror jag har slut batteri och inte för att tala om när man pratar med någon viktig. Jag blir galen, så nu for jag och köpte en ny. Det vart en Samsung s5230 rosa. Mycket fin. Så nu har jag vad jag gör inatt genom att sitta och pillra och lära mig den. Jag är mycket nöjd.   

Ja jag vet inte nästan vad jag ska säga eller göra. Just nu så är det lite jobbigt i familjen här och då menar jag inte i min lilla familj utan i den stora. Mammas man är sjuk och fick en hjärtinfarkt förra helgen och ligger kvar på lassa än för att det har till stött andra problem oxå , känns jobbigt för oss nära och fram för allt för han. Min mamma är så överstressad att man undrar hur hon mår, hon är ju en sådan kvinna som ska det är se så bra utåt , men jag tror hon inte mår så bra inuti. Plus att det finns så många olika grejor hon gör som är konstiga för att vara henne, så nu måste vi prata med henne om det här och se hur vi ska kunna hjälpa henne.

Det känns skit jobbigt, men jag fattar inte varför , för det är ju för hennes eget bästa och för hennes man så han får den rätta och bästa vården han kan få för att känna sig trygg. Sen går jag ju bara och väntar på besked från Chile oxå. Frågade i förrgår om hon i Stockholm hade fått mitt brev och om hon skickat det.

Hon svarade att hon fått det men att hon inte hade skickat det än. Hon hade tagit kontat med Chile och frågat om hon kunde skicka ner brevet nu. Vad då fråga kan man ju tycka, är det inte bara att skicka? Jag håller på att vänta ihjäl mig på detta. Men det kommer väl som det kommer. Det är väl ingen ide att sitta och tänka på det här mer. Jag önska jag skulle kunna glömma det här för en tid, men det går ju fan inte det heller. Nä det är bara att sluta tycka synd om sig själv och ställa sig upp igen, det finns ju faktiskt dom som har det betydligt jobbigare än vad jag har det. Japp jag reser mig upp nu och tar första kliven in idet här och hoppas att jag inte behöver ta så många steg innan jag är igenom.

Kram på er alla