Fick ett samtal idag, eller nu ikväll. Någon kanske inte nära mig men nära dom jag är nära har lämnat jordelivet alldelas förtidigt. Man förstår likosom inte hur det kan hända. Man ska ju inte förssvinna förr än man är gammal. Det som känns jobbigt för mig är att se mia anhöriga lida, och visst tänker man på dom efter levande. Urssss så olyckligt det blir när det händer sådant här. Jag vill skicka en Jätte kram till ni som finns kvar och en kram till den som lämnat livet, Ni kommer att mötas igen i NANGIALA

Varför vill man hinna allt? Och vara människor till lags? Jag blir så himmla trött på mig själv! Nu låter det som jag är värsta passupparen men det är jag inte , men jag säger inte nej i rätt tillfällen, och inte för att jag vill men jag skulle nog behöva det. Vi steg upp klockan halv åtta i morse. Redo att fara och klippa gräset i stugan. Sen hade ju pappa ringt och ville vi skulle komma och fika med han så vi skulle vara hos han efter tolv. Vi har ju då fyra mil till stugan oxå. Vi drog i väg vid nio till stugan, våldsklippte gräset när vi komme dit. Vi var klar vi halv elva ungefär. Satte oss i bilen och for till Steffe och Lollo (Micke bror). Slog oss ner där en stund och då vart det ju att Micke skulle hjälpa Steffe med en grej på datorn. Irriterad vart jag för vi skulle ju bara förbi en tvärris. Så halv tolv kännde jag mig lite över stressad och började väl tjata lite för mycke på Micke så han förbannad och stormade ut....hahahahahah. Han for!!!!!

Jag var tvungn ringa och be han komma och hämta mig...hahahahahahah fy fan vad roligt. Han var inte glad.

Men vi var hos pappa halv ett. Vi fikade och åkte båt, sen hem och vila en stund. Sen innan jag for och jobbade så hjälpte jag Camilla att färga håret. Så nu sitter jag på jobbet och softar.

Kramis