Japp då var det dax igen för tapesering tydligen. Jag och Micke har ju funderat länge på att göra om i Rebeccas rum och nu ska det tydligen ske. Jagvar ju och hämnate en säng till henne igår och nu ville Micke att vi tapetserar i helgen. Jag jobbar hela helgen men det går nog en då. Så nu måste jag och köpa tapeter idag och sen måste jag tömma hennes rum. Så jag har nog det jag gör idag. Ska väl försöka komma igån nu på en gång. Nu har jag latat mignog här i soffan ett tag. Ska ringa mor och be om skjuds till rusta för tapeter.

Kram på er alla så hörs vi sen.

   Hur kan vara att man har så mycke upp och ner i livet med känslor och humör?

Alla vill väl att man ska ha det mysigt och trevligt jämt. Ingen vill väl bråka eller tjafsa.

Inte då jag och jag tror ingen vill det.

Vad finns som övertäffar om man är har det mysigt ihop och kan skratt åt varannder. INGET.

Men varför då i hela världen kommer till det så inte är så roligt. Vad driver människa till att det blir otrevligt?

Jag vet inte själv men jag vet att jag oxå gör det....men vad jag oxå vet är ju att man är två om det.

Men just nu så är det väl som vanligt MITT FEL!!!

Jag känner mig tom, prostituerad, och kanske lite förnedran eller kanske inte det heller utan jag finner inte riktigt ord för det.

Jag såg på tv i går det var Carolina Gyllning som vart interjuvad av några hon sa en himmla bra grej.

Jo att killar blir ofta kära i henne, på grund av att hon är stark, har åsikter, snygg osv...

-men vad händer när man blir tillsammans...jo då ska man göra om henne. Man vill tysta ner henne, helt enkelt ändra på henne, och hon funderar då över VARFÖR??? Dom blev ju käre i den hon var från första början varför då ska hon sluta med vissa saker för någon annan.....

Jag undrar samma sak ibland.

Det verkar som vad jag än gör , hur jag gör det eller om jag inte gör det så blir det aldrig riktigt bra. Har nu försökat ett tag men verkar som inte det blir bra.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att passa in i den människan han vill jag ska vara.

Eller så är det som han säger ibland.

Jag måste börja använda järna mer, jag tycker jag gör det men jag vet inte , jag kaske har dåligt självuppfattning.

Jag vet att jag valt en kille som inte har lätt för att prata och det har jag acepterat, men har han acepterat mig för den jag är?

Jag vet inte men jag vet ju att det här kommer att gå över och rinna ut i sanden om jag spelar min kort rätt. Sen kommer vi att komma in i en period där jag svävar på moln i några veckor, för att säker senare tappa min vingar och falla ner till marken igen. Det är en himla tur att man får vingar ibland.